Ständigt denne Drake
Med hjälp av rebellerna i Silvastrand får man tag i en fiskeskuta och når Dratta Stupfall samma kväll. Drake är redan på plats, vita kårens läger och fortvagnen går inte att missa. I skydd av mörkret är det enkelt att passera de gotländska posteringarna med en lögn om skrotletande. Man får sig en tillrättavisning om vikten av att registrera alla fynd och sölja dem till Guten, kontoret ligger där borta, seså.
Istället går man på krogen. Efter rundhänt bjudande och ett vänskapligt slagsmål mellan Ljung och skrotrotare från Pyri så har man identifierat Mortimers man. Han är dock inte hemma i sitt skjul. Efter vidare spanande i kåkstaden får man napp. Han sitter och äter middag med självaste Linus Drake på en av de fåtaliga bättre krogarna. Det ser mycket vänskapligt ut och sällskapet lämnar efter en stund middagen och verkar bege sig mot Drakes läger, vaktade av två vitkårister. Nästbästingarna bestämmer sig för ett överfall. Blå dunster flyger med vrålande jetmotor ut ur en gränd, hugger tag i Drake och försvinner ut over havet. I förvirringen klubbar de övriga vakterna och släpar iväg med Mortimers man.
Torsten Bengtsson, som blivit mer och mer ilsk över likskändandet förhör fången som snart förvandlas till ett hulkande vrak när han inser vad Drake haft för planer för honom. De är inte svåra att gissa sig till. Han förnekar dock att han känner till något om någon gris-Nils och bedyrar att han är en ny och bättre människa. Han har brutit kontakten med Mortimer för över ett år sedan och skäms för vad han tidigare gjort. Kärleken har räddat honom och hans fru gjort honom till en ny man. Våra vänner veknar och låter honom gå med ett gott råd att ögonblickligen försvinna om han inte vill bli ihjälslagen av Drake.
Mot nästa kontakt alltså, på skrotupplaget. Proctor återförenas med skaran efter ett par timmar. Han har tydligen lämnat Drake långt ute på isen och sagt till honom att åka hem. Nästbästingarna hade nog hoppats att han hade dumpat Drake till havs men förstår att han tvekar inför att skada sin bror.
Natten blir lugn i en enslig lada på en snöig äng. Nästa förmiddag når man skrotupplaget man hört talas om. Fiskaren som skjutsar sista sträckan antar att de är på väg dit för att deponera sin robot. Det är säkrast så påstår han och varnar för att det är fullt av gotlänningar där.
Mycket riktigt. Skrotupplaget är fullt av fornfynd och gotlänningar och arbetsstyrkan sitter fängslad i en kätte. Övermakten är stor och frågan är hur man ska tackla detta. Man spanar grundligt och upptäcker också ett gammalt svävarfordon vid en brygga utanför skroten. Den kanske kan vara användbar.
Under spaningarna överraskar man också en spejare som har våra vänner under bevakning. Grisen försöker fly men tacklas till marken. När den förstår att den pratar med en pyrisk styrka går suggan med på att leda de till resten av de åländska rebellerna.
Grisarna är ilskna och välbeväpnade. Fast beslutna att bränna skrotet innan gutarna kan sno det. Man enas om en plan, Torsten reparerar svävaren och använder den för att i nattmörkret köra rakt in på området och frita fångarna. En flygande Blå Dunster spränger de gutiska stödjepunkterna med dynamit och ålänningarna skjuter allt de ser. Nästbästingarna ser samtliga i mörker, men det gör nog inte gotlänningarna. Rebellerna säljer också en massa sprit som bränsle till svävaren.
Men reparationen av fordonet är svårare än vad Torsten Bengtsson trott och drar ut på tiden. Framåt sena kvällen hörs ett motorvrål komma närmare. Och mycket riktigt, snart rullar Drakes fortvagn och eskort fram till skrotupplagets grindar. Pyrierna släpps snart in och Drake verkar äta middag med de gotländska befälen. Ständigt denne Drake!
/P