Patrik
Posts: 141
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

En urgammal hemlighet

Mon 22 Jan 2018, 18:04

En urgammal hemlighet - hinkvis med spoilers, såklart


Medan Demiens och Zepp ränner omkring i underjorden träffar Viktor och Sigurd Efraim Texaco i ett synnerligen hemligt möte i ett undanskymt rum på bunkern. Det man har att rapportera kring BPM, Uven och General Wreede, må han vila i frid, gör Efraim mycket intresserad. Han lovar att vännerna ska få träffa ”chefen” snart. Bästingarna antar att det är grevinnan Biörnstiernas bror han talar om, de tror sen tidigare att det är han som leder Kejsarens säkerhetsavdelning.

När de får anropet från underjorden får de bråttom och släpar med sig de bägge läkarrobotarna Torsten Bengtsson och Vax-10 som på olika sätt kanske kan bidra till utforskandet. Väl på plats i kåkstaden möter man Smilet som inte missat den senaste tidens händelseutveckling. Zonmonstret verkar försvunnet men paddan är inte dummare än att han förstår att bästingarna hittat det de letat efter nere under palatset, och då är det antagligen både forntida och värdefullt. Smilet erbjuder sig att sköta säkerhet och bevakning runt palatset så inget kommer ut, men han gör också klart att han ser sig som en kumpani det hela och räknar med att få en del av kakan.

Nere i underjorden är Zepp i fullgång med att minera Vita kårens stängda ingång. Om de lyckas bryta upp dörrarna där kommer de att få hela taket i skallen. Vad gör man inte för att få vara i fred? Sigurd har bättre koll och börjar reda ut stationens hemligheter. Vita kåren har mycket riktigt byggt robotknektar här, ett 30-tal vad det verkar. Demiens är frestad att offra lite läkedroger för att få ta det av fornteknologin men i slutändan verkar det för riskabelt.

Källaren bjuder på ännu större överraskningar. Tanken som varelsen, som de nu tror är den ”Härskare i djupet” som de hört talas om under kampanjens gång” är enligt Torsten fylld med någon läkande vätska blandad med blod. Kreaturet verkar ha varit uppassad av en samling bekanta  overallklädda fornmänniskor. Man hittar filmer som tyder på att dessa flytt för kanske ett år sedan efter flera sekler i tjänst hos styggelsen.

Men ännu mer chockerande är att bilderna på överklasspyrier som räcker fram dibarn mot tronen är Samfundets kejsare! Och troligen varenda en av dem. Vad är det som har pågått här?
Vax-10 har under hela färden nere i Aros varit väldigt nervös och obekväm. Det har aldrig varit en speciellt social manick, men nu beter den sig underligare än vanligt. Man pressar och lirkar med boten och så småningom bryter den ihop, och berättar en historia som chockerar alla. Men en hel del hade våra vänner anat sig till redan…

-P
 
Patrik
Posts: 141
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Utegångsförbud och PolisGazetten

Mon 12 Feb 2018, 10:19

Det affischeras vilt i staden. Dels på officielt papper:

Hindenburgare, undersåtar,
Oroligheterne i huvedstaden kräfva krafttag. 
För ro och säkerlighet åt mina käre undersåtar råde utegångsförbud och lugn mellan åtta kvällningen till sex morgonen. 
Stadsgardet och Malsjöregementet att vidhålla förebudet med den makt som kräves så länge det kräves. 
På det att lugn och orden må härska i stadn. 
Er kejsare och härskare,
TorUlf Skarprättare


Och i lite billigare upplaga från Nimrodbrigaden med flera:

Pyrier Vakna!

Mutanter ok hågvrängere hvill din död. Hvarföre görer du INTET?

Pyrier Vakna!


Ohyggligt provocerande för våra vänner. 

PG rapporterar som vanligt om samtalen på allas läppar:

Hjältegeneralen hädangången
Natten till förrgårs var en historisk natt för Samfundet. Efter all larm och oro kring nyår kom den tystligt som en tjuv om natten. Ändock kommer vi minnas den långomtids.

På morgonkvisten insomnade Hjältegeneral Artur Wreede stilla. Mångdekorerade General Wreede levde de sista åren i avskiljd stillhet efter familjs tragiska död i Vridarn.

En stillhet välförtjent efter ett liv av larm, kamp och hjältedåd. Samfundet kommer alltid minnas hans gärning. Överbefälhavare, förnyare av krigsmakten, Rubbitars  betvingare och hjärnan bakom miraklet i Älgamården. Den fred och välstånd hvi njuta idag hade varit otänkligt utan General Wreedes fördrivning av de mordiske pälsbollarne och avslutnande av rubbitkrigen.

Överbefälhavfare Aston Schiöld säga: ”Samfundet stå djupt i skuld till General Wreedes verk, inte blott det krigiska. Han var en stor statsman, ofta i det tyste. Det samfund vi idag sträfve efter luta sig tungt mot Generalens tankeklur. Jag själv se General Artur Wrede som en förebild, och så gör mången ann, rättvist och välförtjänt.”

Landssorg och storvuligaste samfundbegravning utlyst till onsdagen dennes.

PG knyter sorgebandet, tar av sig hatten och hänger med hufvudet. 

-KG Hlunga, redaktionscheffe
 
Patrik
Posts: 141
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Vax-10s berättelse

Mon 19 Feb 2018, 23:55

Vax-10s berättelse


”Översatt från en blandning av ålderdomligt skrofmål och De gamles språk med hjälp av Torsten Bengtsson. ”

Ja, jag har varit här nere i det ni kallar Aros en gång innan. Det känns som ett par veckor sedan men det är visst ett sekel. Var ska jag börja? Kanske ända från början, det var så länge sen.

Vi mötte Hydrans horder i närheten av ruinfälten som kallades Pyri. De rusade vrålande mot Maximilians trupper, fulmutanter från Zonen, kolkmalar, ekoxar, allt vedervärdigt kokade ut ur Musközonen under Hydrans fanor. Trupperna var väl rustade och förberedda men mot Hydran hade vi inget att sätta emot. Överallt där anföraren visade sig så krossades försvaret och de överlevande flydde i panik. Än ett fyrarmat zonmonstrum, än en maskstyggelse, än en blodig, mager, grinande man, men vilken form Hydran än tog förde den döden med sig. Vi var försvarslösa.

Jag var upptagen med de sårade, såg lite av slaget, men jag såg hur Maximillian flydde från fältet med Hydran efter sig. Bangbyxig eller iväglurande, jag visste inte. Sonen Otto följde efter. Utan Hydran kunde vi kämpa emot, slaget vände, horderna nedgjordes eller flydde. Seger. Men dyrköpt. Många fallna och sen sorgebudet. Maximilian och Hydran båda fallna. Otto hämnats faderns död mot monstret. Sedan återtåg. Maximilian buren i heder. Hydrans kadaver släpat efter ulkar. I Hindenburg, Otto försvinner ett tag och lyckas spärra in Maximilian i stasis, en plats bortom tiden, ingen vet hur. Jag förvånas över att ulkar bränns på Hydrans likbål istället för styggelsen men ingen förklarar något för en robot.

Generationerna och seklen går. Jag, Skarprättarnas livmedikus, sköter om släktleden. Ser dem födas in i världen och lindrar deras plågor på vägen ut. Precis som en gång i enklaven går jag vid ättens sida i generation efter generation, åtta kejsare innan Rudolf sitter på Samfundets tron. Uddevåld var vunnet och Rudolf, Krigsherren hade fått en glimt av fred. Seklet som just tagit slut tog sin början. Unga Ottavia var nyfödd, sjuklig och klen och jag vankade i korridorerna vilolös över det lilla flackande livet.

Sent om natten listar sig Rudolf in, och bär iväg med det lilla byltet. Tror att ingen ser, men jag förvånas och följer efter. En nybliven far som går runt med sin dotter, inget underligt, men jag oroas. Kejsaren ger sig ut och iväg med vagn, och jag följer. Till fästet Skanshind på Kopparåsens krön. Förvånande står borgen tom, olåst, öppen. Jag följer Kejsaren och barnet in, till en låst järndörr, sen trappor, neråt, neråt, och sen en forntida hiss i en kallmurad vägg.  Sen stod jag här, i skuggorna i denna dunkla hall och ur min vrå ser jag Rudolf böja knä inför Nidingen i tanken där, sittandes på sin tron av stål. Nidingen som jag trodde föll för Ottos klinga, på Pyri fält, för mansåldrar sen.

Jag flydde, förvirrad och rädd, upp ur hålorna och ut i den friska, klara natten. Hade jag inte varit automat hade jag nog trott att jag drömt allt, men nu visste jag alltför väl vad jag sett. Men ett misstag gjorde jag, jag trodde jag hade varit osedd i mitt hörn.

Några dagar senare får jag en present från Kejsaren. En bildmanick från forntiden, och något mer. Kräftan smyger sig in i mig, växer sakta och omärkt i mig, tills det är för sent. Mina försvar var överväldigade, kräftan river i mitt sinne och sliter i min kropp. Komponenterna brinner, en efter en. Jag förstår att jag fått mitt straff.

På Rudolfs kammare hånar kejsaren mig, njuter av mitt öde. Välförtjänt säger han, VAX-10, en Skarprättares trotjänare, men nu en simpel förrädare. Inget straff kan gottgöra detta säger han. Men blicken är en annan och Rudolfs röst gnisslar ovant, som om den kom från en mycket äldre man.

Hur kan jag göra detta mot ättens förste frågar han? Kommer jag inte ihåg när jag tjänade Kaizer Skarprättare troget i Elysium? Hur kan jag förråda honom? För det är han säger han, Kaizer själv, ättens förste, Skarprättarnas källa, äldste och upphov. Hans arvingar och ättlingar är hans, hans att befalla och förfoga med som han vill. Och likaså med mig, en automats roll är att lyda och att tjäna.

För att visa mig min plats kallar han in dem, Kejsarfamiljen, sömngående, med tomma blickar. Och han dräper dem, en efter en på golvet, framför mig, skrattande. Ser du, säger han, mina att göra med vad jag vill!

Kräftan och sorgen och avskyn sliter i mig. Sen, bryter jag, en läkarrobot, en livmedikus, min programmering. Jag vet inte hur jag lyckas, men jag tar ett liv. Jag dräper Rudolf Skarprättare. Jag slår ihjäl honom med en ljusstake. Jag mördade Rudolf, och han skrattade hela tiden.

Men alldeles för sent ingrep jag, bara unge Julius var fortfarande vid liv. Jag skyddar honom från kulorna med min kropp när vakterna bryter ner dörren.

Det är som ni fruktat. Hydran lever, och Skarprättarna är hans redskap!

(Vax-10 tyckte jag var den stora antiklimaxen i H:MÄ. En närmast mytologisk robot, sen allt slitet med att laga dess minnen, och så får man ingenting för besväret. Surt… Det här tyckte jag blev roligare. Inte mycket nytt men en bekräftelse på vad dem redan misstänkt. Rp har jagat robotreservdelar så det räcker i kampanjen och dessutom har de kvar ett knippe av de minneskretsar de hittade på robotvarven i Möken så jag snabbspolade förbi reparationen av roboten som man kunde läsa om för ett par sidor sen i krönikan.)
 
Patrik
Posts: 141
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Fon Hartmann

Fri 23 Feb 2018, 18:08

Fon Hartmann

Förundrade av avslöjandena från forntiden beger man sig upp ur bunkerdjupet. Man har gjort vad man kan här. Smilet går med på att se till att ingen obehörig kommer i närheten och att dölja fyndet. I gengäld får han ta till vara på vad han kan hitta på första våningen. Undervåningen och biblioteket med Urfadersväggen kommer man överens om att låta stå orörda så länge. Smilet förklarar att Domherren är mycket nöjd med arrangemanget.

Man gör en avstickare till Stroganoffs för att vara lite diplomatiska och bedyra att kontakterna med Domherren inte är ett svek från Demiens familjs sida. Efter lite gåvor från Aros ser varggänget mellan klorna med det hela, det är uppenbart till nytta för alla. Bästingarna hör sig också för om Herr Drakes vanor. Sedan tidigare kommer man ihåg att han var förtjust i mutantflickor, sånt brukar inte gå över, vet Stroganoffs vart han brukar gå för att stilla den klådan? Det vet Stroganoffarna mycket väl, man är inte huvudstadens främsta mobsters för inte. Men flickorna på stället vittnar om att Drake är bortrest, på Åland tydligen. Men han lovade att vara tillbaka om ett par veckor. Våra vänner planerar att återkomma då, som en överraskning.

Enligt dokumenten man hittade i Aros verkar kuppmakarna vara på jakt efter fon Hartmann. Bäst att få tag i henne först. Manfred Lund har inte sett Adelia på ett tag men vet att hon hyr ett rum ute på öarna. På pensionatet känns Sigurd igen, och alla verkar tycka det är självklart att så kända zonfarare som Bästingarna känner fröken fon Hartmann. Men hon är inte inne, och har inte synts till på en vecka eller så. Om Bästingarna ser till henne får de gärna hälsa att hon har haft inbrott på rummet, men inget verkar stulet vad man kan se. Misstänksam byter Demiens om och smyger osynlig in på Adelias rum. Allt verkar uppstädat, men hon känner tydligt en väldigt speciell och otrevlig doft, en sådan har hon aldrig känt förut. Doftspåret följs till en brygga där någon försvunnit i en båt.

På ett par timmar har Demiens letat igenom huvudstadens kajer och hittar återigen doftspåret, det går inte att missa. En fränt stickande odör, en mutant kanske, men av en mycket speciell sort i så fall. Och vad är det missfostret har ätit? Spåret leder i alla fall till en krog på gränsen till marknads-distriktet. Inget spår av vem det nu är man följer. Men när man frågar krögaren bleknar han och under förevändning att han ska fråga i köket tar han till flykten över gården. Han springer för sitt liv men både Zepp och Sigurd är snabbare. Väl infångad hulkar han och ber om nåd och mellan snyftningarna får man ur honom att det som bor hos honom är en av mördarna från klanen Knivjunker! Tydligen på väg till nån Hartmann sa han, och nåt nys om att köpa gardiner?

Inte ett ögonblick att förlora, Demiens nos följer spåret upp på Kopparberget. I en lägenhet i en av kåkarna hör man ett kvävt skrik. Den blodige Knivjunkern kastas ut genom fönstret i kulregnet efter att Bästingarna sparkat upp dörren. Fon Hartmann är svårt skadad men hämtar sig snart under Viktors omsorger. Man fraktar henne kvickt till den hemliga sjukstugan där Manfred Lund vilar upp sig. Knivjunkern lämnar man i rännstenen, hot om klanens hämnd räddade inte mutantens liv.

Fon Hartmann är förtjust över fynden i Aros och berättar med entusiasm om sina efterforskningar om Skarprättarnas historia. Bästingarna tror sig kunna pussla ihop ett och annat. Ligger Aros i klippan under Gryningspalatset? Man övertalar Adelia att hålla sig undan och i säkerhet i ett av Bästingarnas gömställen tills det är säkert att visa sig igen.

Manfred Lund fortsätter insistera på att Bästingarna måste undsätta Nils på Åland. Grisens liv är i fara och Manfred känner sig ansvarig. Men Bästingarna är kompromisslösa. Man har en statskupp att ta hand om, och vad Nils än vet så är det antagligen föråldrat och inte så viktigt att det kan motivera flera veckors bortvaro. Det är tråkigt men Samfundets väl måste gå före, Nils får klara sig bäst han kan. Herr Lund är van att bli åtlydd och ger sig inte, men pratar för döva öron.

Man dividerar om vad som behöver göras först och kommer fram till att man måste hitta Torulf medan han fortfarande lever. Kuppmakarna behöver honom inte länge till. Vad man sen ska göra är en bra fråga, man kan knappast lita någon som är slav under Hydran men om inte annat får man hålla honom fången i säkerhet någon annanstans. Spåret är kallt, men man får göra ett försök med Demiens nos nu när hon övat sig på att känna igen Skarprättarens lukt. Det är den enda chans man har.

Innan man ger sig av kommer Manfred med en sista bön. Han är ansvarig för unge Nils olycka, han kan inte sitta still och låta den gamle vännen gå i döden. Om Bästingarna bara hjälper honom med pengar och lite utrustning så far han själv till Åland och gör sitt bästa för att rädda Nils undan Drake. Grisens offervilja får Bästingarna att vekna och man sätter raskt ihop en liten skara vapendragare som får i uppdrag att följa med Manfred och rädda Nils. Ta Drake levande om det går, om inte så se till att han finner sin grav på Åland. Till sin hjälp får de med sig vad fornfynd man har liggande oanvända i gömmorna sen tidigare äventyr, en försvarlig laddning. Team Åland har bildats!

(Grymt initiativ från spelarnas sida. Jag har alltid sett Åland som ett udda och onödigt sidospår, som dessutom gör att Rp missar hela statskuppen. Trist. Jag var rätt tveksam till att Rp skulle nappa på den utflykten. På det här sättet får vi spela det bästa på bägge ställena, och Rp får känna på nya, roliga och lite mindre överkvalificerade karaktärer.)
 
User avatar
Henke
Posts: 1436
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Skrot, svett och tårar - Del II, Färden norrut (Spoilers!)

Fri 23 Feb 2018, 21:03

Hur menar du att ni kommer lösa Åland? Skall spelarna få extra rollpersoner att spela? För även om Åland är ett klart sidospår så är uppgörelsen "I skuggen av Långe Jack" rätt episk.
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
Patrik
Posts: 141
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Team Åland

Sat 24 Feb 2018, 13:57

Team Åland


Medlemmar

Ljung – Charmigt Ulvrikiskt frontvrak, pansarbeklädd och tål stryk som få. Trogen följeslagare till Zepp sen Lyktkårens grundande i Pirit. Motorsågsvirtuos.

Klint Stålull – Bagge. Pansarfällad, doggridande ulkfösare från Frihetens slätter. Lantis. Viktors främste och förste elev på fäktskolan.

Hegel – Pirits mest koleriske och bitske bäver. Ett oöverträffat humör och än vassare tänder. Hagelbrakare i tass och mobsterkubb på huvudet. Demiens adjutant i Lejonorden.

Torsten Bengtsson – Fornforskare och läkare från Elysium IV. Numer inhyst i en Väktares robotkropp. Frisksportsentusiast. Alltid redo för nya äventyr i den nya världen.

Och så allas vår favoritgris näst Grisepiggen, Chefsexplorator Manfred Lund.

( Precis Henke, de får några extrakaraktärer att leka med. Rp har sen år tillbaka samlat på sig en bunt hantlangare, hejdukar och medlöpare. De brukar hjälpa till med tråkgörat och leva ett rätt undanskymt liv. Nu får några av de mest framträdande figurerna kliva fram och ställa sig i rampljuset. Vem som spelar vem torde vara uppenbart. Lund får vara SLP och SLs röst i äventyret.

Från och med nu klipper vi mellan händelserna på Åland och händelserna i Samfundet. Ibland en hel session på ett ställe, ibland fram och tillbaka scen för scen.)
 
User avatar
Henke
Posts: 1436
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Team Åland

Sat 24 Feb 2018, 16:45

Patrik wrote:
Team Åland


Medlemmar

Ljung – Charmigt Ulvrikiskt frontvrak, pansarbeklädd och tål stryk som få. Trogen följeslagare till Zepp sen Lyktkårens grundande i Pirit. Motorsågsvirtuos.

Klint Stålull – Bagge. Pansarfällad, doggridande ulkfösare från Frihetens slätter. Lantis. Viktors främste och förste elev på fäktskolan.

Hegel – Pirits mest koleriske och bitske bäver. Ett oöverträffat humör och än vassare tänder. Hagelbrakare i tass och mobsterkubb på huvudet. Demiens adjutant i Lejonorden.

Torsten Bengtsson – Fornforskare och läkare från Elysium IV. Numer inhyst i en Väktares robotkropp. Frisksportsentusiast. Alltid redo för nya äventyr i den nya världen.

Och så allas vår favoritgris näst Grisepiggen, Chefsexplorator Manfred Lund.

( Precis Henke, de får några extrakaraktärer att leka med. Rp har sen år tillbaka samlat på sig en bunt hantlangare, hejdukar och medlöpare. De brukar hjälpa till med tråkgörat och leva ett rätt undanskymt liv. Nu får några av de mest framträdande figurerna kliva fram och ställa sig i rampljuset. Vem som spelar vem torde vara uppenbart. Lund får vara SLP och SLs röst i äventyret.

Från och med nu klipper vi mellan händelserna på Åland och händelserna i Samfundet. Ibland en hel session på ett ställe, ibland fram och tillbaka scen för scen.)

Intressant grepp!
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
Patrik
Posts: 141
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Ljungs väckelse

Fri 02 Mar 2018, 10:09

Ljungs väckelse


(Vi har slarvat en hel del med sidokaraktärernas erfarenhet under åren. När vi sitter och benar ut vilka värden karaktärerna bör ha får Zepps spelare en idé. Ljung har i flera år slagits med en stridssåg hittad i Möken. Varför inte låta honom utveckla en ny färdighet? Motorsågskamp! Sagt och gjort, roliga idéer är till för att användas.)

Min förklaring till hur det gick till:
En sen kväll i Bankerians museum får Ljung en uppenbarelse. Samkvämet därnere drar ut på tiden och han fördriver väntan på Generalen med den urtida kompromaten fylld med bilder och sagor från de Gamles tid som man räddade ur enklaven. En ny historia blinkar fram på skärmen.  ”Å, det här är en klassiker”, säger Torsten Bengtsson från soffhörnet. Ljung är förstummad, paralyserad. Han följer ungdomarnas desperata kamp mot de onda döda. Han ser en av dem träda fram som räddaren, beväpnad med maken till den vråålande stridssåg han själv börjat lära sig bemästra. Han ser ondskans makter drivas tillbaka av motorvråål och vinande sågkedjor.

Evil Dead…. De mörkt blodröda runorna brinner i natten.

Ljung sitter länge tyst, förändrad. Tidigare en flinande och levnadsglad spjuver. Godhjärtad och kamratlig, men kanske utan djup. Vid fronterna tar man dagen som den kommer. Nu är han en annan. Ett allvar och en tyngd har kommit över honom. Han har funnit sitt kall. Kedjesågen ligger oljeblank i hans knä, fornrunorna som Sigurd lärt honom tyda är slitna men fortfarande läsbara.
Han följer deras form med fingret.

Husqvarna…

Ljung hör de gamla mästarna tala till honom ur tidens djup. ”Husqvarna, Ljung. I detta tecken ska du segra.”

Tänk er sedan ett montage av träningsbilder från Ljungs hemliga motorsågsdojo i ett skogsparti i närheten av godset Stavanger. Ljung och sågen virvlar, klingan viner, flisor flyger, träd faller. Vecka för vecka återskapar Ljung och hans rykande stridssåg den uråldriga kampkonsten och visheten från Mästarna i Huskvarna.
 
Ny färdighet: Motorsågskamp
Du är en ilsket surrande mardröm av etanolångor, motorskrik och död. I dina händer är det forntida undervapnet än mer blodigt än någon trodde möjligt. Saknar du en motorsåg (eller stridssåg) kan du använda en motorgräsklippare med -25%.


Du får 1/10 av FV i bonus på Init och skada när du använder Motorsågskamp.

Specialattacker
Kapa kroppsdel -25% på FV och måste övervinna TT. Resultatet är precis som det låter. Kroppsdelen kan sys tillbaka igen med ett slag på Medicin med -25% (och räknas då som en behandlad kritisk skada), annars är den förlorad. Se reglerna för Kritisk skada för tider och andra detaljer.
Kötta! -50% på FV. Tryck in sågen hela vägen och fortsätt såga. Nästa omgång träffar du automatiskt och fienden har -25% på Undvika.
Kladdigt värre. -25% på FV. Det skvätter så brutalt att alla i närheten får -25% på alla FV i två omgångar när de halvt förblindande halkar runt i geggan. Du har skyddsglasögon.
Konservöppnare. -25% på FV. Kom åt det mjuka innanför pansaret. Skadar inte KP men varje SP som tränger igenom skyddets ABS sänker det under resten av striden med antalet SP, i den träffade kroppsdelen.

 
(Är det ett sammanträffande att Stavanger nästan ligger i det forntida Huskvarna? Tror inte det. Ljung har tydligen en mystisk kontakt med spiritus loci.)
 
Patrik
Posts: 141
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Polisgazetten - sist med det senaste

Tue 06 Mar 2018, 23:05

Polisgazetten 8 Janverari 100 PT - Hindenburg


Murvel mördad i vansinnesdåd!
En attack mot PG, en attack mot Samfundet, en attack mot oss alla. Polisgazettens murvel Tom Tipp funnen tvärdöd. Ännu ett blodsdåd skakar huvudstaden. Tidig morgon torsdagen glotas Herr Tipps kalla kropp i hans våning, misshandlad och kvävd. Missdådarna inträngligat under kvällen före, ingen hörde vår väns skrik på hjälp.
Varför? PG anar långmal i vassen, återkommer med vådligt avslöjande! Tom Tipp har inte dött förgåves.
Men vad gör polisen? Hur länge ska mördarna gå fria? Säkerligt utpekande dröjslar knappast.
-         B. Akunin, murvel

Utegångsförbud
På påbud av självaste kejserliga majestätet. Inte nästipp utomdörrs sent till bittida. Hindenburgaren kan knega mellan morgon och middag. Men efter åtta ska han hålla sig inomdörrs, annars vankas finkan och prygel. Order inte förvånande, men behjälpande? Ger detta det lugn och rolighet vår stad behöver? PG hoppas och rapporterar.
-         KG Hlunga, redaktionscheffe
 
Knivjunker i stan
En mördare går lös? Den ökände uschlingen Kastanjett Knivjunker setts överallt i staden, i hamnen, i Hundängen, i östaden! Vad jagar den mordiske fulmutanten? Knivjunkrarna sällsynt osnyggt släkte. Kända knivmördare och krypknaprare. Vidrigt säger PG med avsmak! Är mördaren skyldig till vår vän Tim Topps sorgliga öde? Skulle inte förvåna någon.  Arrestera besten nu!
Ryktet säger att rättvisa har skipats. Att Herr knivjunker setts blodig och död i rännstenen på Kopparberget. PG pröjsar finfint för bekräftese och bevis. Var DU där när det hände? Om det hände?
-         OP Stridhelm, murvel

Cassius på fri fot
Hindenburgs poliskår tar julledigt? Raska och tappra gossar och töser vanligen, men inte värst raska denne gång. Mutantkämpen och terrornestorn Cassius spränger Peckwick-klubben! Men går fortfarande lös enligt PGs källor. Och de vet vad de besnackar! Varför detta söl? Sy in Cassius innan han spränger igen! Hindenburgarna har tröttnat på dette.
”Men ingen vet hur han ser ut!” ursäktar sig ställd konstapel. Ställd mot väggen av PG, då kryper sanningen fram. Klen ursäkt tycker vi. Bura in honom nu!
-         P. Råddhon, murvel
 
Patrik
Posts: 141
Joined: Sun 15 May 2011, 14:50

Till kejsarens räddning?

Sun 11 Mar 2018, 11:34

Till kejsarens räddning? Förmökat med spoilers som vanligt.


Demiens har luktat sig igenom den kejserliga tvättsäcken och tror sig kunna känna doften av Thorulf på långt håll. Vår varginna har smugit runt i de kejserliga parkerna och är nästan säker på att han inte hålls gömd i Gryningspalatset. Vännerna letar upp kaptenen från Lilla Malsjödundret, kanonslupen som förde Kejsaren och eskort bort från Kröögersnäs, och fångar in honom för förhör. Han har snart berättat var sällskapet gick i land igen, på en avskild pir utanför en by någon mil österut. Våra vänner samlar ihop utrustning, vråålåket, bandvagnen, robothorden och beger sig.

Under tiden har Viktor tankeläst Överste Langer, den gamla fienden från Vita Kåren, igen. Viktor är misstänksam, han vet att  Langer är inblandad i något hemligt, hon leder en trupp av robotknektar vid ett gods någonstans. Men var? Vinterlandskapet ger inte många ledtrådar.  Den här gången försöker han sig på något nytt och lyckas Dominera Langer där hon sitter och äter frukost med andra officerare. Langer reser sig från bordet och haltar iväg på upptäcksfärd. Från övervåningen ses den inhägnade och välbevakade stugan i parken. Är det här de håller Kejsaren fången? För att inte lämna några spår låter Viktor Överste Langer kasta sig huvudstupa ut genom ett fönster.

I den lilla byn Snörpevad får Demiens upp ett spår, det är gammalt och svagt men urskiljbart. Hon känner igen både Thorulfs och Langers doft och följer spåret. I skymningen samma eftermiddag ligger man dolda och spanar mot ett misstänkt muromgärdat och befäst gods. Viktor känner igen platsen, det var det här han såg genom Langers ögon.
Man ser vakter från Vita kåren och minst ett dussin robotknektar. Såna har Bästingarna stött på förut och fått respekt för, man kommer väl ihåg hur illa det höll på att gå. Den här gången tänker man inte ge motståndaren en chans.

Viktor hoppar tankeläsande från person till person på godset, från en vakt på muren, till en soldat på gården, till en tjänsteflicka på väg med tvätt, till en sällskapsdam i den bevakade stugan, till Thorulf själv! Han och kejsarfamiljen finns mycket riktigt där inne. Kejsaren blir förvånad men verkar lyssna på Viktors varning, fritagningen börjar snart, göm er och ta skydd när det börjar smälla.

Viktor lyckas sen Dominera en skarpskytt de identifierat under spaningarna. Robotknekten är beväpnad med en gyrojetkarbin, ett fruktansvärt vapen, och Viktor inser snart att något har satt vakterna i högsta beredskap. Men vad hjälper det? Medan Bästingarna avancerar öppnar Viktors slav eld mot sina vapenbröder. Skytten rensar föst vakterna runt kejsarstugan och börjar sen skjuta av soldaterna på muren innan han själv faller. Kaos utbryter.

Sigurd utnyttjar kaoset för att nästintill osynlig klättra över muren. Med sig har han en laddning forntida sprängdeg som Zepp snott ihop. Den fästs snabbt på godsets port, stubinen tänds och Sigurd springer för att undsätta Skarprättarna. Stubinen var nog en aning kort, Sigurd hinner nätt och jämt runt hörnet innan laddningen briserar. Smällen blir oerhörd, stora delar av godset läggs i rykande ruiner, grindarna slits från sina fästen. Vägen in ligger öppen för Bästingarnas huvudstyrka.

De kvarvarande vakterna har inte en chans att stoppa Sigurd och han har snart undsatt kejsarfamiljen. Under tiden rensar våra vänner resterna av motståndet. Enstaka robotknektar sätter sig lönlöst till motvärn men de flesta soldater som överlevt explosionen kastar sina vapen och sätts under övervakning av väktarrobotarna.

En sista strid står mellan Gaspard Wreede, en sårad Överste Langer, Zepp och Viktor. Langer vägrar ge sig och Zepp avslutar år av fiendskap med Jernvägsbaronens mastodontpistol.  En ärkefiende går i graven, lika oförsonlig som alltid. En era är över.

Zepp blir snart distraherad från sin seger. En av kejsarfamiljens sällskapsdamer är ingen mindre än Amalia Kloo. General Kloos dotter och Zepps gamla kärlek. Vår general tappar hakan av återföreningen när Amalia slänger sig i hans famn.

Thorulf tackar högdraget för undsättningen och ber att få bli förd i säkerhet med sin familj. Ingen tid att förlora, man packar in sig i fordonen och ger sig iväg innan förstärkning hinner fram. Mot Pirit! Där kan man vara säker.

(Ojdå, ja, så kan det också gå. Det var inte riktigt den vändning jag trodde att det skulle ta, men det blev bra mycket fräckare än upplägget i boken. Och dramatiskt så det räckte.  Demiens fick en differens på en bra bit över 100 på sitt spåra-slag så det hade känts snålt att säga att det inte gick nu när de slitit så för att kunna spåra kejsaren. Sen glömde jag helt att Viktor inte borde ha kunnat ta telepatisk kontakt med Thorulf… Men, men, Jonathon låg väl och sov eller nåt. Nu är PSI-skyddet påslaget igen i alla fall.

En annan upptäckt var att om man har en hågvrängare med Dominera i gruppen så är motståndarnas värsta soldater inte ett hot, bara ett vapen att använda. I fortsättningen är alla vitkårister beväpnade med smörkniv…

Zepp gjorde av med all sin surt hopgnetade forntida sprängdeg och fick ihop en laddning som gjorde 28t6! Det blev bara skrot kvar av godset. Men slaget på sprängämnen misslyckades så jag bestämde glatt att stubinen var för kort. Sigurd fick sen slå en t6 för antalet handlingar han hade på sig innan smällen. Hade han slagit 1 hade bomben exploderat i hans armar men det blev en femma och han hann undan. Annars hade det nog varit rökt, det där var en lite för kraftig smäll för en stridsrustning.

Nu kontrollerar RP alltså Kejsaren. Frågan är vad de ska göra med honom.)
GZIP: Off