SPOILERALERT! (Scrolla ner om du är säker på att du vill läsa)
"Jag... är din far!"
HAhahahahahahahahahaha!
Det var bland det bästa jag läst på långe, sträckläste den i stort sett. Jag tycker verkligen att den fick till det med alla trådar vackert ihopknutna. T.o.m. att Uroboren var inblandad och upphov till precis allt, som jag tyckte var lite störigt ända till slutet, fick en grym 100%-ig förklaring. Inget Lost här inte!
Jag hade på något sätt hoppats att Shagul skulle vinna. När han var på väg att bryta sig ur min fysiska bok (när han träffade Mirande i graven) så ville jag ändå att han på något sätt skulle lyckas. Jag närde hopp in till slutet att Abzulvans utsände i själva verket var en shagulklon som på något sätt brutits ur de andras medvetande och berättarnas story, som en säkerhetsåtgärd, för att kunna poppa upp som gubben i lådan på slutet och på något sätt roffa åt sig segern. Men det hade ju smakat lite surt med det där odöda riket över hela Trakorien också. Men jag anade en plantering i hans presentation: olikfärgade ögon och en kraft som drog honom mot den ytttersta norden. Var den avsiktlig?
Det är surt att jag inte hunnit lägga ut planteringarna för att kunna använda mer av boken när mina spelare når den femte konfluxen, men lite skall nog kunna vara med. Jag gillar att det inte var lika tydligt vem som faktiskt vann på något sätt. Det känns lite som att alla vann i förhållande till hur nära de var konfluxpunkten, och lite i förhållande till hur mäktiga de var innan. Det kan nog stjälas - alla fraktioner som är på ön vinner i någon grad, men de vinner i förhållande till deras styrka på ön när kollisionen sker. Om det fortsatt är strid vid konfluxpunkten blir det storkrig i världen, är det fred så blir det Vigland.