Fri 29 Dec 2017, 22:13
Vi avslutade Kristalltjuren tidigare i år och här återfinns en sammanfattning.
Bythos
De båda obeväpnade kvinnorna föds under traumatiska former ur varsin polmerfrukt efter att man i en för övrigt drömlöst sömn uppfattat ett budskap från Nominatorn: "Jag är Nominatorn, furstarnas furste! Skåda min skapelse ni mäktiga och känn bävan!"
Genast stöter man på stavdemoner och bythaner, nödgas söka skydd och räddas i slutändan endast av en okänd kvinna (se nedan) som jagar iväg flygfäna meddels högpotenta förbannelser. (Bythanerna är här missfoster med bebisansikten, som är täckta av bölder och tumörer, snarare än ull-gulliga muppar.) Kimara har både möjlighet att läsa auror och behärskar det Höga Språket, vilket ger ganska tydliga indikationer på att någon fuskat med skaparkrafter. Man ser alltså inte på Nominatorn med blida ögon från första början.
Innan hon ger sig iväg för att möta Nachash försöker Kimara astralvandra, något som leder till det förvirrande faktum att man iställlet hamnar i Nominatorns arbetsrum i de Grå Hallarna. Där svävar tubvärlden, som här alltså är en ihoprullad sida av Skaparboken, fritt över arbetsbänken. Ett par detaljer av intresse är givetvis Nachash namn på rullens utsida liksom sigillet som beskrivs som "besjälat" och bär symbolen av ormen som äter sin svans (Orobouros, alltså Uroborens märke). När Kimara försöker vidröra bokrullen med sin astrala hand återvänder hon genast till sin mikroskopiskt lilla fysiska kropp inne i Bythos.
Besöket hos Nachash följer inte heller manus utan man blir istället upptäckta av stavdemoner och söker skydd vid stenkuben. Istället för ormen möter man där Elmesum, som här alltså är en självständig person och inte en del av Didra. Hon är dock fortfarande död i mening att hon saknar ämnesomsättning liksom förmåga att bilda nya minnen. Hon jagar dock åter iväg demonerna (som ovan) och räddar spelarrollerna, men är i övrigt mest förvirrad och inte mycket till hjälp. Och istället för en kristalltjur finner man endast en huvudlös kristallstaty som ska föreställa Nominatorn.
Tillbaka hos Ormstammen visar det sig att Nachash är på besök i byn. Man får ta del av ormens världsbild, beskrivningen av de sju arkonerna samt uppmaningen att resa till den Förbjudna skogen. På sin väg till Bythos andra ände drabbas man av ett syraregn som fräter sönder besökarnas hud för resten av äventyret, och som ger spelarna liten lust att fortsätta genomlida Bythos längre än nödvändigt. Man undviker exempelvis att besöka Bythanernas stad på andra sidan nätet, men råkar däremot hitta Iblis labyrint och slutligen den hemliga dalen med hans hus. Därefter stöter man på Trimigesto vid stenhuvudet och kommer hemligheten med arkonernas namn på spåren.
Man lyckas dock inte undvika frestelsen att besöka Cupria vid dennas lustgård. När kvinnan, som här är en kopia av Kimara (som i sin tur blivit ett med det höga ordet för Kvinna tidigare i kampanjen), vägrar avslöja sitt namn hädar Kimara genom att berätta sanningen om Bythos och Nominatorn, tvärtemot Nachash strikta order. Man nödgas fly när bythanernas moder tillkallar hjälp från Iblis och Adamael.
Väl i den förbjudna skogen råkar man både på läderkvalstren och bythanernas fader tuppen, men undkommer med blotta förskräckelsen. När man väl funnit och ätit av den förbjudna frukten spricker himlen upp, så som om den rullats upp som en bokrulle. Vägledda av sina respektive visioner blir man oense om vad som ska göras, och kompromissen blir att segla ut på vinhavet på en korkflotte.
När man nedslagen återvänt till torra land bestämmer sig Kimara, mot Didras våldsamma protester, för att åter besöka Nominatorns arbetsrum meddels astralvandring. Nu uppfattar hon, hög på förbjuden frukt, att världen krymper alternativt att hon själv växer sig lika stor som världscylindern. Och plötsligt är hon tillbaka vid bokrullen med sigillet. Frustrerad vänder hon sin astrala energi till en framgångsrikattack på själva sigillet, som här alltså innefattar Uroborens/Nominatorns själ! (Han fångades in i sigillet som han själv preparerat för länge sedan, men glömt bort under sin fångenskap i Shaguls våld.)
Världens ände
Inne i Bythos upplever Didra vad som motsvarar en kärnvapenexplosion på andra sidan världen, varpå katastroferna utlöser varandra. Himlen rämnar, liksom bergen, och havet som sköljer in som en tsunami!
När man satt sig i säkerhet början en dyster färd över en död värld, endast befolkdad av överlevande stavdemoner och en hämnande ängel i form av kattmannen Iblis. Man undviker dock döden från ovan och når efter många vedermödor stenkuben i världens andra ände. Elmesum är kvar på platsen men någon har slagit knut på och dödat Nachash, och Nominatorns staty har splittrats i tusen och åter tusen flisor. I sin förtvivlan astralvandrar båda från platsen för att genast hamna i Nominatorns palats. Nu inser man att Bythos är ritad på ett ark av Skaparboken!
Man inser att man varit i de Grå Hallarna hela tiden och Kimara åkallar sin skuggmakt Koklai, som ju skulle väntat på henne där. Tuppen anländer,förebrår enligt sed sin skyddsling och uppmanar kvinnorna att genast återvända till sina kroppar. Var Uroboren tagit vägen är oklart men tuppen håller det inte för otroligt att denne redan förflyktigats för att förena sig med sin fysiska kropp (som befinner sig i DiFolternas våld i Parenkymon, se ovan).
Väl tillbaka i sin kroppar inleder man resan tillbaka till vinhavet. Man lyckas överkomma faror längst vägen liksom undviker Dödens smickelspel, hittar slutligen sin bortspolade flotte och seglar utför världens rand. Man faller ned på golvet i ritverkstaden och börjar undersöka rummet. Kimara använder sina insikter i Höga Språket för att helt sonika radera Bythos från arket innan hon plockar på sig det, men råkar samtidigt frammana Iblis i form av den räddhågsne poeten. Den senare flyr förskrämt och ignoreras fortsättningsvis av spelarna som blvit allt mindre nyfikna på äventyrets många intrikata detaljer.
På borggården möter man en galande Koklai liksom Nachash som alltså lyckades fly sitt fängelse när sigillet bröts. Här återfinns också en staty av Uroboren som grusats till småsten, med en välbekant inskription i fundamentet... Kimara kräver att få veta sanningen om Nominatorn men tuppen vägrar omtala densamme, ty "man talar inte om Nominatorn". Man lämnar helt sonika borgruinen med skaparpennan i bagaget. Under resan genom hallarna klämmer Koklai ur sig sitt ägg, berättar om sitt romantiska äventyr samt ber Kimara hitta en lämplig fosterfar åt Wafna.
Vägen hindras dock än en gång av Ebharing, som vrålar i triumf: "Den här gången kommer du inte undan, Kvinna!" Varpå demonen frammanar Kimaras spegelbild för att förinta henne. Men Kimara lyckas istället sammansmälta med sin avbild och bilda den fulländade Kvinnan! Koklai tar sats, anfaller demonen - och slukas hel. Kimara försöker betvinga demonen med Höga Ord men Ebharing upplöser sin gestalt och avancerar närmare. Kvinnan med stor K lyckas dock slutligen permanent förvisa demonen från de Grå Hallarna! Didra drabbas dock av Höga Språkets förbannelse på kuppen. Koklai hackar sig ut ur den döda statyetten, som en kyckling ut ur ett ägg.
Det förmörkade ljuset
Koklai leder sällskapet till Irminsules kristalliserade rot som ska leda upp till "det förmörkade ljuset". Tuppen kan inte återvända till världen och Kimara frågar sin beskyddare om råd inför fortsättningen, varpå densamme förutspår världslöshet som resultat av alla förvandlingar som Kimara genomgått. Hon uppmanas strängeligen att sluta bruka gudsorden inne i skapelsen! Koklai hackar steg i roten varpå kvinnorna klättrar ut ur de Grå Hallarna. Eftersom Didras spelare inte kommer att kunna delta i fortsättningen hamnade de båda kvinnnorna dock av praktiska skäl på olika platser i världen. Kimara hamnar hur som helst på Stegos som fortfarande är förmörkat.
Uppe i Irminsuleträdet finns kristallfröet och det enda Kimara lyckas uppfatta genom att meditera vid den är den höga runan för "Nyckel". Hon avbryts av en grupp prästinnor anförda av Livbärerskan som kommit för att rådfråga "Kvinnan i trädet". En grupp Kristallriddare anländer också och slutligen förmås Kimara att mödosamt stiga ned från trädet. De församlade träder slutligen framför konungen i Ljushem, varpå sammanhangen klarnar för besökaren. När Kimara tittar in i Arns ögon segnar densamme ned i skam för sin groteska skepnad. Han är ju Mannen och hon Kvinnan. Även Kimara inser instiktivt att man tillsammans kommer att kunna bilda Paret, och använder genast sin makt för att åkalla Renheten över konungens runa - liksom omedvetet över resten av den förbannadeön!
Förmörkelsens förbannelse är därmed till ända och solens strålar faller för första gången in genom borgens glasfönster. Såväl Kimara som Kristallriddarna tittar rakt in i solen för att skåda Shamash ansikte...
...
Där avslutar vi den tredje delen av kampanjen, ty därmed fullbordades Kimaras förvandling till Kvinnan och hennes förbannelse som världslös. Spelarrollen övergår härmed till berättarens våld som viktig spelledarroll inför den fjärde och sista delen. Kimara övertar med andra ord Melealinas/Silvia Mirandas roll i finalakten.