Baldyr
Posts: 801
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Kristalltjuren - krönika

Tue 06 Sep 2016, 17:16

Vi har påbörjat den tredje delen av kampanjen parallellt med den andra. Anledningen är att vi alltjämt väntar på ett par spelare som tidigare var drivande i spelet men som inte återvänt på 10 veckor. Spelgruppen har med andra ord delats upp i två och det är i skrivande stund oklart om och i vilken form Oraklets fyra ögon någonsin kommer att spelas klart. (Krönikan fortsätter i så fall här.)

Detta innebär också att Kristalltjuren börjar tidigare än normalt, det vill säga innan Stegosi förljusning. Istället för Store Stenfar kretsar handlingen kring Glasmannen vilken jag lyft in från romanerna.

Rollbesättningen ser ut som följer:

Kimara, tidigare orakel

Reste till Marjura ledd av en vision från Shamash men kom snart i kontakt med Shagul, först i form av Mogerland som hon förälskade sig i. Skrev in sitt namn i Skaparboken och föll därmed under Shaguls kontroll, reste till Trakorien med två av trollkarlens kloner samt Melobin Vackre, som här är en före detta RhabdoRana-medlem som Kimara hjälpte till att snärja för Shaguls sak.

Med sig från Marjura bar Kimara Elmesums örhängen vilka med Fundibéras försorg överförde kargomitiskans själ till hennes barnbarnsbarn Didra. Kimara störtade sedermera genom en magisk spegel på Gatves klippa och hamnade bortom skapelsens hos tuppen Koklai, som blev hennes nya skuggmakt. På världens utsida kom hon i kontakt med den mystiske Glasmannen som vädjade om hennes hjälp, varpå hon skickades tillbaka i in skapelsen. I bortomvärlden var hon Kvinnan och vid sin återkomst har hennes väsen (runa) förändrats tillräckligt mycket för att hon inte längre står under Shaguls kontroll enligt ovan.

På Marjura kom Kimara också i kontakt med Inandriel i Jordblodskällan men vet egentligen ingenting om henne. Detta mysterium överskuggar allt annat för karaktären (eller åtminstone spelaren).

Pulcygnus, villvävare

Utkastad från akademin i HOXOH har han sökt sig i tjänst hos DiFolterna och har som skuggbefallning att finna Astrumal DiFolt som Goscana misstänker är densamme som Asadrumal av Folda, och som alltså försvunnit hundra år tidigare. Från Kamalkus lyckades han få en del information om Uroboren och kopplingen till Shagul (i form av visan Slaktare små).

Didra Damagi av Krimbydh, furstessa

Hemsökt av sin anmoder Elmesum letar hon efter Shagul som den senare söker hämnd på. Från att ha avskytt sin mormorsmor har hon hunnit vänja sig vid sällskapet.

Fler karaktärer kan tillkomma under spelets gång, beroende på spelarnas nycker. (Melobin spelades för övrigt som karaktär under ett spelmöte.)
Last edited by Baldyr on Wed 07 Sep 2016, 21:26, edited 1 time in total.
 
Baldyr
Posts: 801
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Kristalltjuren - krönika

Tue 06 Sep 2016, 17:17

Mot Folda

Det inledande äventyret börjar i Skuger där Kimara och Pulcygnus, efter att ha lämnat Gatves klippa genom en spegelportal, möter såväl Manghalde som Goscana da Skugre. Efter diverse diskussioner med berörda parter om väsentliga frågor står man slutligen inför Komedianternas råd där det beslutas att karaktärerna ska skickas till Fontra Cilor och Folda för att säkra spår efter Shaguls läromästare Asadrumal.

Väl på Palamux råkar man av en händelse på Didra på Den pilske prelaten, varpå Elmesums ande kan leda sällskapet över Hortellas ås till Kraglinda, där man lyckas boka en audiens med furst Melobin genom hovmästaren Thyboron. Elmesum känner inte Shaguls närvaro på platsen men Kimara upptäcker däremot en mörk närvaro över palatset, som förefaller iaktta besökarna.

Pulcygnus försvinner spårlöst i Fontra Cilor medan man söker information om den nye fursten av Folda, varför damerna själva avlägger en visit på Kraglinda dagen därpå. Kimara presenterar sig som rådgivare åt furstinnan Didra, antyder att man känner varandra sedan tidigare och kräver att få veta vad det är för demoniskt inflytande som vilar över palatset. Furst Melobin får snabbt nog och ber gästerna avlägsna sig, Didra lyckas dock fånga hans uppmärksamhet men Elmesum tar över fustessans mun och nämner Shagul. Kalabalik utbryter och tillskyndande RhabdoRana-medlemmar slänger gästerna i fånghålorna.

Fångar i Kraglinda

Först besöks man av en misstänksam Thyboron men när demonen Ghumgakk nämns vid namn avbryts förhöret. Senare anländer Shagul i egen hög person och Didra lyckas mot alla odds behålla kontrollen trots att Elmesum skriker i hennes öra. Kimara, som på grund av sin bakgrund i sanningsgudens tjänst har svårt att ljuga (samt spelaren har svårt att hålla hemligheter), avslöjar motivet att hitta Shagul men nämner däremot ingenting om Asadrumal.

Kvinnorna separeras i olika delar av palatset och medan Didra gör trollkarlen vred genom att avböja hans närmanden, så motstår Kimara Shaguls försök att förmå henne att ånyo teckna sitt namn i Skaparboken. Rättare sagt råkar hon uttala ordet STÄNG på Höga språket, vilken hon lärt sig under sin bortavaro bland de gudomliga Me, varpå inte bara Skaparboken utan också samtliga dörrar och luckor i palatset stängs. Väktaren Fachlang uppfattar det höga ordet och skyndar till platsen varpå en ursinnig Shagul uppmanar demonen att stjäla kvinnans andedräkt på det att hon inte ska orsaka mera skada.

Kimara tuppar av och mottar en vision från Inandriel, där hon hänger skinnflådd över en eld. Oraklet säger att det är hennes älskare som hänger flådd över en eld varpå hon helt plötsligt är en bronstjur likt den vid Jordblodskällan. Spelaren väljer att betala ÖT för skugghjälp varpå Koklai hackar sig ut ur metalltjuren. Tuppen meddelar att Kimara är för sen och att Glasmannens själ redan lämnat dennes kropp och begett sig till de Grå hallarna i jakt på gudomliga skaparverktyg, men kommit på avvägar och behöver hämtas tillbaka. Men först behöver kroppen bärgas och föras i säkerhet.

Kimara vaknar i ett gästrum i sällskap med Shagul som spelar rollen som Mogerland, mannen hon älskade nog för att ge bort sitt namn. Trollkarlen försöker nu med list och magi förmå sin gäst att skriva in i sig i boken, men går bet även denna gång. Kimaras framtid är därmed oviss även om Shagul inte verkar ha någon brådska med att besegla hennes öde.

Ingens fall

Under sin vistelse på Kraglinda kommer Kimara flera gånger i kontakt med Melobin som mest verkar förvånas över hennes närvaro. Shagul avslöjade i övermod Fachlangs skådespel som RhabdoRanas skyddsväsen och Kimara lyckas lokalisera såväl Didra som sektens underjordiska tempel och brunnschaktet där Glasmannen hänger genom att avsöka palatset i astral skepnad. Hon konfronterar först Thyboron med sanningen om Shaguls bedrägari och avslöjar därefter sin egen del i Shaguls skådespel för Melobin. Båda RhabdoRana-bröderna invigs slutligen i en komplott att rädda Asadrumal.

Man väljer att invänta rätt tidpunkt men Shagul hinner fatta misstankar och är snart komplotten på spåret. Det dröjer inte länge innan planen gått i stöpet men Shagul kallar då Kimara och Melobin (denna gång en spelarkaraktär) till Vitrokapellet där Didra vilar skendöd i Elmesums gamla glaskista. Shagul visar därefter sina olydiga marionetter ned till Glasmannens fånghåla där han avser att tvinga sin mästare att berätta sanningen om hans bror Shurgan.

Shagul upptäcker först att spegeln framför fången utgör en öppen astral portal och stänger passagen, sedan att Asasrumals ande inte längre är närvarande i kroppen. När han riktar sin uppmärksamhet mot Kimara för svar griper Melobin sin chans och dödar trollkarlen med ett överraskande dolkhugg rakt i halsen. Klonen ramlar in i den eviga elden under Glasmannen och dör på grottgolvet, förgäves kravlande mot den lilla vattensamlingen i dess mitt. Mördarfursten avslutar trollkarlen och en fågelfjäder seglar sakta över vattenspegeln och stannar vid offrets hand.

Man plockar ned fången och medan Melobin lämnar brunnen för att hämta slavar och en trälår att frakta kroppen i, lyckas Kimara (genom fjäderpennan) åter kontakta sin skuggmakt för uppläxning och upprepning av skuggbefallningen. Såväl Glasmannens som Didras livlösa kroppar bärgas ur palatset och på vägen stöter man på Thyboron som stannar kvar för att upplysa sina sektsyskom om sanningen. Även Melobin återvänder till Kraglinda efter att ha mottagit telepatiskt order därom. (Denna uppfattas även av Bodonius som befinner sig i Kargom och kommer att söka sig till palatset, fast detta sker utanför spelet.)

Kimara möter upp med Pulcygnus och reser tillbaka till Ilibaurien, där Glasmannens kropp tas om hand av DiFolterna...
 
Baldyr
Posts: 801
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Kristalltjuren - krönika

Sat 15 Jul 2017, 21:14

Under den gångna vintern körde vi alltså igång Kristalltjuren, med den skillnaden att karaktärerna inte söker efter "Kristalltjuren" utan snarare Glasmannen. Uroborens själ rymde, enligt ovan, undan Shaguls fångenskapunder Kraglinda genom en magisk spegel. Enligt skuggmakten Koklai försvann han i de Grå Hallarna när denne sökte efter sina "skaparverktyg". I vår kampanj är alltså Uroboren snarare Nominatorn än det han är i romanversionen (vilket är en spoiler, duh!) och när han anlände till sin gamla verkstad i de Grå Hallarna, vilken motsvarar Nominatorns slott i äventyret, råkade han utlösa ett gammalt sigill han lagt över det ark ur skaparboken som han experimenterat med. Genom hans egen livskraft och skaparbokens försorg skapas därmed Bythos och alla de varelser han skapat får eget liv. Uroboren är själv sigillet som förseglar bokrullen och enligt orobouros eviga princip har Bythos därmed också alltid funnits, åtminstone enligt låtsasvärldens egen logik.

Men äventyret börjar som sagt på Palamux...

Bortom världen

Istället för äventyrets Melealina är det alltså spelarkaraktären Kimara som utför transferritualen tillsammans med Manghalde. Inte på Stegos, som ju inte har förljusats ännu, utan i närheten av DiFolternas fältläger Parenkymon utanför Skuger. Kimaras spelare är därmed drivande i denna del av kampanjen, vilket är medvetet då övriga spelare av olika skäl haft svårt att närvara. Jag läste helt sonika upp introduktionen i Kristalltjuren, men ändrade detaljer enligt ovan. Kimara och Manghalde möter alltså Ebharing i de Grå Hallarna, varpå den senare blir slaktad av demonen och den tidigare blir slukad av Ghumgakk. Kimara hade förväntat sig att möta upp sin skuggmakt Koklai i bortomvärlden men hamnar nu alltså istället tillbaka i Kraglinda, som numera utgör Ghumgakks innandöme. Som tur är så är hon i astralskepnad och överlever upplevelsen! Hennes uppdrag blir alltså att resa till de Grå Hallarna i fysisk skepnad, via Woddam. Den av Ghumgakk besatte mördaren Melobin assisterar med uppdraget.

Fokaleslätten

Efter att ha vaknat åter på Paratorna och insett att Manghalde snöpligt avlidit, avreser Kimara alltså åter till Palamux och Fontra Cilor, där hon möter upp såväl Melobin som Didra. På väg mot Fokaleslätten blir man varnad för spirdiller, dessa öknens onda andar, vilka enligt ökenfolket haft en sällsynt stark närvaro i öknens gränstrakter. Man upptäcker också en ny stjärna på himlen som under resans gång rör sig över himlavalvet och ändrar färg. Man fångas snart in i en onaturlig sandstorm varpå Kimara andevandrar för att bilda sig en uppfattning om farans omfattning och natur. Spirdellerna får syn på henne och verkar hysa ett starkt hat mot henne. Det verkar rent av personligt! (Sanningen är att hon är skyldig till den renande eld som hotar spirdillerna, se nedan.)

Vid Hängande berget söker hon kontakt med en resande ökenshaman med entourage, vilket slutar med att dessa bestämmer sig för att ställa "häxan" (här finns en motsättning mellan öknens manliga shamaner och de omgivande bergens kvinnliga prästinnor) inför rätta för hädelse. (Spelaren har väldigt svårt att inte spotta ur sig information i tid och otid. Turligt nog har karaktären förbannelsen "kan inte ljuga".)

Vid oasen Na Yoh, dit man förs av huelerna, söker man förgäves efter vägvisaren Läderråttans kontakt Pua Hualba, eller den Förste Nyckelväktaren. På Rosenpaviljongen förför Didra och Kimara en arbetare från Saltgruvorna, varpå Läderråttan och Melobin avviker från platsen för att försöka hitta och rädda väktaren. Didra stannar med Kimara, som ju är försatt i husarrest av huelerna, men istället för att invänta sina vänners återkomst smiter man själva iväg mot Yoh Niur i natten...

Yoh Niur

Man lyckas förmå en lokal jägare visa vägen till den heliga staden, trots att denna alltså är tabu. När man närmar sig staden eskorteras man av de heliga krigarna inför shamanerna. Dessa ämnar offra de hädande kvinnorna till ökenandarna uppe på zigguraten, men när den giftiga röken förflyttar storshamanen till astralplanet passar även Kimara på att lösgöra sig från sin fysiska kropp. Istället för att bli slukade av andarna blir Kimara tackad för sin välgärning. Det visar sig nämligen att den meteorit som är på väg att slå ner på Fokaleslätten framkallats genom hennes egen oförsiktiga användade av det höga ordet STÄNG, enligt ovan.

Damernas liv sparas alltså men shamanernas ärkekonservative ledare låter sig ändå inte att bevekas. Oavsett kommer de alla snart att slukas av den annalkande heliga elden från himlen. Tiden är alltså knapp men karaktärerna lyckas hitta nyckeln till porten utan Pua Hualbas karta, genom en blandning av gudomliga visioner (Kimara är tidigare orakel i Shamash tjänst) och astralvandring. Till slut orsakar man alltså kolossens fall, vilken klyver Bugalatman så att man kan passera in i Kargomväggen.

Woddam

Kimara och Didra lyckas ta sig till Loemjas sista utpost innan porten förseglas bakom dem när himlastenen dimper ned. Ensamma tar man sig allt längre in i mörket, med ett begränsat förråd av såväl facklor som mat. Didras högra arm är dessutom obrukbart efter en skada orsakat av en sandrasslare under strapatserna på slätten. Man råkar lyckligtvis inte väcka de sovande degenererade ättlingarna till de forna woddamiterna, utan lyckas navigerar labyrinten snabbt och effektivt.

Slutligen når man värdshuset Felirota vid syraoceanen. Förrvirringen och handlingsförlamningen är total efter att den pågående festen avslutas i en massaker. Man får dock kontakt med den siste woddamiten Culexis som gör ett starkt intryck på speciellt Kimara. Man seglar vidare över oceanen till Woddamsporten och lyckas med gemensamma krafter avkoda portens lösen. (Istället för det musikaliska pusslet lät jag runan på porten vara till hälften läsligt under ytan och till hälften över.) När Culexis uttalar det höga ordet kollapsar porten, vilket dock sker till priset av att Kimara besmittas vidare av det Höga Språkets förbannelse.

När woddamiten lämnat denna verklighet för andra världar vandrar karaktärerna ut på bron/vägen som spänner ut över tomheten. Snart når man porten som här egentligen leder in till Nominatorns borg belägen i de Grå Hallarna. Bortom porten väntar dock endast tomhet, tills klibbiga trådar faller från ovan och kapslar in karaktärerna...

Fortsättning följer i Bythos, där spelarna får tampas med Uroborens gåta. Denna uppsättning av äventyret har dock väldigt speciella förutsättningar med hänsyn till Kimaras förmågor.
 
Baldyr
Posts: 801
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Kristalltjuren - krönika

Fri 29 Dec 2017, 22:13

Vi avslutade Kristalltjuren tidigare i år och här återfinns en sammanfattning.

Bythos

De båda obeväpnade kvinnorna föds under traumatiska former ur varsin polmerfrukt efter att man i en för övrigt drömlöst sömn uppfattat ett budskap från Nominatorn: "Jag är Nominatorn, furstarnas furste! Skåda min skapelse ni mäktiga och känn bävan!"

Genast stöter man på stavdemoner och bythaner, nödgas söka skydd och räddas i slutändan endast av en okänd kvinna (se nedan) som jagar iväg flygfäna meddels högpotenta förbannelser. (Bythanerna är här missfoster med bebisansikten, som är täckta av bölder och tumörer, snarare än ull-gulliga muppar.) Kimara har både möjlighet att läsa auror och behärskar det Höga Språket, vilket ger ganska tydliga indikationer på att någon fuskat med skaparkrafter. Man ser alltså inte på Nominatorn med blida ögon från första början.

Innan hon ger sig iväg för att möta Nachash försöker Kimara astralvandra, något som leder till det förvirrande faktum att man iställlet hamnar i Nominatorns arbetsrum i de Grå Hallarna. Där svävar tubvärlden, som här alltså är en ihoprullad sida av Skaparboken, fritt över arbetsbänken. Ett par detaljer av intresse är givetvis Nachash namn på rullens utsida liksom sigillet som beskrivs som "besjälat" och bär symbolen av ormen som äter sin svans (Orobouros, alltså Uroborens märke). När Kimara försöker vidröra bokrullen med sin astrala hand återvänder hon genast till sin mikroskopiskt lilla fysiska kropp inne i Bythos.

Besöket hos Nachash följer inte heller manus utan man blir istället upptäckta av stavdemoner och söker skydd vid stenkuben. Istället för ormen möter man där Elmesum, som här alltså är en självständig person och inte en del av Didra. Hon är dock fortfarande död i mening att hon saknar ämnesomsättning liksom förmåga att bilda nya minnen. Hon jagar dock åter iväg demonerna (som ovan) och räddar spelarrollerna, men är i övrigt mest förvirrad och inte mycket till hjälp. Och istället för en kristalltjur finner man endast en huvudlös kristallstaty som ska föreställa Nominatorn.

Tillbaka hos Ormstammen visar det sig att Nachash är på besök i byn. Man får ta del av ormens världsbild, beskrivningen av de sju arkonerna samt uppmaningen att resa till den Förbjudna skogen. På sin väg till Bythos andra ände drabbas man av ett syraregn som fräter sönder besökarnas hud för resten av äventyret, och som ger spelarna liten lust att fortsätta genomlida Bythos längre än nödvändigt. Man undviker exempelvis att besöka Bythanernas stad på andra sidan nätet, men råkar däremot hitta Iblis labyrint och slutligen den hemliga dalen med hans hus. Därefter stöter man på Trimigesto vid stenhuvudet och kommer hemligheten med arkonernas namn på spåren.

Man lyckas dock inte undvika frestelsen att besöka Cupria vid dennas lustgård. När kvinnan, som här är en kopia av Kimara (som i sin tur blivit ett med det höga ordet för Kvinna tidigare i kampanjen), vägrar avslöja sitt namn hädar Kimara genom att berätta sanningen om Bythos och Nominatorn, tvärtemot Nachash strikta order. Man nödgas fly när bythanernas moder tillkallar hjälp från Iblis och Adamael.

Väl i den förbjudna skogen råkar man både på läderkvalstren och bythanernas fader tuppen, men undkommer med blotta förskräckelsen. När man väl funnit och ätit av den förbjudna frukten spricker himlen upp, så som om den rullats upp som en bokrulle. Vägledda av sina respektive visioner blir man oense om vad som ska göras, och kompromissen blir att segla ut på vinhavet på en korkflotte.

När man nedslagen återvänt till torra land bestämmer sig Kimara, mot Didras våldsamma protester, för att åter besöka Nominatorns arbetsrum meddels astralvandring. Nu uppfattar hon, hög på förbjuden frukt, att världen krymper alternativt att hon själv växer sig lika stor som världscylindern. Och plötsligt är hon tillbaka vid bokrullen med sigillet. Frustrerad vänder hon sin astrala energi till en framgångsrikattack på själva sigillet, som här alltså innefattar Uroborens/Nominatorns själ! (Han fångades in i sigillet som han själv preparerat för länge sedan, men glömt bort under sin fångenskap i Shaguls våld.)

Världens ände

Inne i Bythos upplever Didra vad som motsvarar en kärnvapenexplosion på andra sidan världen, varpå katastroferna utlöser varandra. Himlen rämnar, liksom bergen, och havet som sköljer in som en tsunami!

När man satt sig i säkerhet början en dyster färd över en död värld, endast befolkdad av överlevande stavdemoner och en hämnande ängel i form av kattmannen Iblis. Man undviker dock döden från ovan och når efter många vedermödor stenkuben i världens andra ände. Elmesum är kvar på platsen men någon har slagit knut på och dödat Nachash, och Nominatorns staty har splittrats i tusen och åter tusen flisor. I sin förtvivlan astralvandrar båda från platsen för att genast hamna i Nominatorns palats. Nu inser man att Bythos är ritad på ett ark av Skaparboken!

Man inser att man varit i de Grå Hallarna hela tiden och Kimara åkallar sin skuggmakt Koklai, som ju skulle väntat på henne där. Tuppen anländer,förebrår enligt sed sin skyddsling och uppmanar kvinnorna att genast återvända till sina kroppar. Var Uroboren tagit vägen är oklart men tuppen håller det inte för otroligt att denne redan förflyktigats för att förena sig med sin fysiska kropp (som befinner sig i DiFolternas våld i Parenkymon, se ovan).

Väl tillbaka i sin kroppar inleder man resan tillbaka till vinhavet. Man lyckas överkomma faror längst vägen liksom undviker Dödens smickelspel, hittar slutligen sin bortspolade flotte och seglar utför världens rand. Man faller ned på golvet i ritverkstaden och börjar undersöka rummet. Kimara använder sina insikter i Höga Språket för att helt sonika radera Bythos från arket innan hon plockar på sig det, men råkar samtidigt frammana Iblis i form av den räddhågsne poeten. Den senare flyr förskrämt och ignoreras fortsättningsvis av spelarna som blvit allt mindre nyfikna på äventyrets många intrikata detaljer.

På borggården möter man en galande Koklai liksom Nachash som alltså lyckades fly sitt fängelse när sigillet bröts. Här återfinns också en staty av Uroboren som grusats till småsten, med en välbekant inskription i fundamentet... Kimara kräver att få veta sanningen om Nominatorn men tuppen vägrar omtala densamme, ty "man talar inte om Nominatorn". Man lämnar helt sonika borgruinen med skaparpennan i bagaget. Under resan genom hallarna klämmer Koklai ur sig sitt ägg, berättar om sitt romantiska äventyr samt ber Kimara hitta en lämplig fosterfar åt Wafna.

Vägen hindras dock än en gång av Ebharing, som vrålar i triumf: "Den här gången kommer du inte undan, Kvinna!" Varpå demonen frammanar Kimaras spegelbild för att förinta henne. Men Kimara lyckas istället sammansmälta med sin avbild och bilda den fulländade Kvinnan! Koklai tar sats, anfaller demonen - och slukas hel. Kimara försöker betvinga demonen med Höga Ord men Ebharing upplöser sin gestalt och avancerar närmare. Kvinnan med stor K lyckas dock slutligen permanent förvisa demonen från de Grå Hallarna! Didra drabbas dock av Höga Språkets förbannelse på kuppen. Koklai hackar sig ut ur den döda statyetten, som en kyckling ut ur ett ägg.

Det förmörkade ljuset

Koklai leder sällskapet till Irminsules kristalliserade rot som ska leda upp till "det förmörkade ljuset". Tuppen kan inte återvända till världen och Kimara frågar sin beskyddare om råd inför fortsättningen, varpå densamme förutspår världslöshet som resultat av alla förvandlingar som Kimara genomgått. Hon uppmanas strängeligen att sluta bruka gudsorden inne i skapelsen! Koklai hackar steg i roten varpå kvinnorna klättrar ut ur de Grå Hallarna. Eftersom Didras spelare inte kommer att kunna delta i fortsättningen hamnade de båda kvinnnorna dock av praktiska skäl på olika platser i världen. Kimara hamnar hur som helst på Stegos som fortfarande är förmörkat.

Uppe i Irminsuleträdet finns kristallfröet och det enda Kimara lyckas uppfatta genom att meditera vid den är den höga runan för "Nyckel". Hon avbryts av en grupp prästinnor anförda av Livbärerskan som kommit för att rådfråga "Kvinnan i trädet". En grupp Kristallriddare anländer också och slutligen förmås Kimara att mödosamt stiga ned från trädet. De församlade träder slutligen framför konungen i Ljushem, varpå sammanhangen klarnar för besökaren. När Kimara tittar in i Arns ögon segnar densamme ned i skam för sin groteska skepnad. Han är ju Mannen och hon Kvinnan. Även Kimara inser instiktivt att man tillsammans kommer att kunna bilda Paret, och använder genast sin makt för att åkalla Renheten över konungens runa - liksom omedvetet över resten av den förbannadeön!

Förmörkelsens förbannelse är därmed till ända och solens strålar faller för första gången in genom borgens glasfönster. Såväl Kimara som Kristallriddarna tittar rakt in i solen för att skåda Shamash ansikte...

...

Där avslutar vi den tredje delen av kampanjen, ty därmed fullbordades Kimaras förvandling till Kvinnan och hennes förbannelse som världslös. Spelarrollen övergår härmed till berättarens våld som viktig spelledarroll inför den fjärde och sista delen. Kimara övertar med andra ord Melealinas/Silvia Mirandas roll i finalakten.
GZIP: Off