S1E5 Kvicksilvergruvan del 2.
Ännu ett kortpass avklarat. Fick speeda på lite för att komma ngn vart och infodumpa tänkta delar som inte hunnits med i en spelares storyarc pga frånvaro. Knappt 2 timmars spel.
Gänget skyndade sig återigen ner i lönngången till gruvan och smög sig upp i schacket till gruvplan 1, där draken låg och lapade nattdagg. Arn förberedde sig utanför. Nikomander gjorde ett försök att få en smygblick på draken, men stelnade av fasa och kröp ned i schakttrappan igen.
"Högläsning" ur Svavelvinter om mötet mellan Arn och Blatifagus (
lyckades sådär med rösterna som båda blev väl Persbrandtsinspirerade...), utan försök till interaktion av äventyrarna som mest tryckte nedanför schacket men lyssnade på allt, redo att dyka ned i gruvvattnet på plan 3 ifall en eldkvast skulle komma deras väg.
Så fort draken och riddaren försvunnit mot nya äventyr, bärgade äventyrarna dock två tunnor till och letade efter den beryktade drakskatten utan att lyckas (
bara en myt). Man hittade några drakfjäll i vart fall.
Trodax och några vakter kom så rusande (s
å fick de Arns och Trodax möte återberättat i korthet också av en uppbragd Trodax), vårdkasen tändes och sällskapet smet därifrån med sitt rov.
Från bergsryggens topp såg de en svart galbalon stäva in mot Arhemskusten, och med hjälp av en näverkikare och "
filmkänsla" lyckades de/spelarna urskilja en figur med två svärd på ryggen som otåligt vankade av och an i fören. Troy kände igen mannen med de två svärden som Praans av Kalve, en av Digeta Longas fruktade utredare. Vad skulle han till ön att göra? Oro.
Man skyndade sig mot Arhem över Kmordan, men gömde innan dess undan 2 tunnor kvicksilver för senare hämtning.
Arhem pyrde, då Blatifagus eldat några hus och ngn båt för ngn dag sedan. Man spred ut ett rykte på marknadsplatsen om att det var Trodax fel att draken anfallit Arhem.
Sedan sökte de upp Gwellmyn på Junker Hildurs där de skällde ut honom och dealade om mer betalt för
en tunna + ledtrådar om Järntornet. På Hildurs var det fullsatt, och rykten om vad som skett den senaste tiden florerade. Till och med Malek Mangus dök upp (
Legouppdragsspelaren hade missat några sessioner och möjliga Shagulitspår, så jag körde lite infodump baserat på Briors & MMs konversation från festen - sektens bild av sig själva, kroppsperfektion, lösa livets gåta, illumineringen av Fingolf/Jomorref, växtsymbios etc). MM sade vidare att de inte tog emot nya rekryter för tillfället då de beslutat att lämna Arhem. MM kastade även ett brev i brasan innan han lämnade salen, ett brev som Nikomander hann rädda delar av för att försöka pussla ihop senare (
handout om Döds Ände, attacken mot isdruiderna, sjuklingar till Järntornet etc -
måste få in Vapensmugglingsspelarna mer i Järntornsintrigen känner jag - de försöker mest klara sig och ligga lågt tills svavelraden åker tillbaka...
Tyvärr hade sällskapet beställt fiskögonsoppa innan och Tobik, som fått instruktioner från den shagulit som de stötte på i Kmordatemplet att gänget var ett hot, hade förgiftat soppan. Nikomander lyckades dock känna giftsmak, hitta ännu en mystisk onyxgroda i soppan och hann stoppa resten innan de hunnit ätit en fatal dos, men Fargarus och Troy tog rejäl skada.
(märkligt misstänkte/anklagade inte spelarna MM för giftet, i vart fall gjorde de inte den kopplingen muntligt, men de hade iofs beställt och fått soppan innan MM dök upp på värdshuset).
Miritti som just gick av sitt skift bad sällskapet, inklusive de förgiftade som försökte återhämta sig från kramperna, att följa med henne till Sverres torvhus en bit utanför staden, där Rurik ville träffa dem i skydd av mörkret. I torvhuset pågick ett rebellmöte med ca 30 deltagare, drängar, fiskare, pälsjägare, hantverkare etc som diskuterade drakattacken, befria Guzier eller inte, uppror nu eller senare osv.
Rurik tog till orda och förklarade att det fanns vapen på ön för upproret och bara Guzier befriades så hade hans släkting Sverre lovat skänka nästa skörd för att åtminstone kunna betala normalt marknadspris för svärden (givetvis i rovor och hö). Herr Molbrock hade lovat hjälpa Marjuras frihetskämpar, och här var Molbrocks män, med vapen till salu och allt, ropade Rurik och pekade på äventyrarna! Högljutt försökte de argumentera emot all inblandning samtidigt som några försöka gömma sig i dunklet och folkmassan i stugan, utan att lyckas särskilt väl. Flera vaksamma ögon noterade med intresse gängets anletsdrag.
På håll hördes stadsvaktens visslor närma sig. Märkligt, stadsvakten brukade väl inte lämna staden?