Byrax
Posts: 234
Joined: Fri 08 Jan 2016, 10:42

Re: Byrax Svavelvinterkrönika

Mon 09 May 2016, 12:42

I väntan på nästa spelsammanfattning av vad som hände i Cruri kommer här en stämningstext "bakom kulisserna" som spelarna fått mellan spelsession 6 och 7 och som skildrar vad Praanz och Halaska tycker och tänker om saker och ting, direkt efter förhören i spelsession 6. Den är tänkt att retas med och provocera spelarna lite också. ;)

Arhem, några dagar tidigare. Garnisonens stora bankettsal, numera provisorisk befälspost för Digeta Longas marjuriska fältexpedition, med uppdrag att stoppa en allvarlig komplott mot Rikets säkerhet och svaveltraden. De sista förhören för dagen var över. Kvar bland de nedskrivna vittnesmålen satt överste Praanz av Kaelve, och hans underlydande, kapten Nin Halaska, och sorterade dokumenten till det transportabla arkivskåpet. Nin Halaska tog till orda efter att ha studerat den arkeologiska expeditionens vittnesutskrift närmare:

”- Praanz, trodde du verkligen på deras lögner och om inte, varför lät du dem bara gå?”

”- Inte ett dugg, Halaska. De vet mer än vad de försöker ge sken av och är nog inblandade upp över öronen i vad som skett. De verkar dock vara för enfaldiga för att själva ligga bakom någon komplott. Låt oss istället hålla ögonen på dem, så leder de nog oss snart till de ansvariga bakom och vi kan ta reda på vad deras egentliga plan är.”

”- Expeditionen i sig då, Praanz? Är det samma ansvariga som ligger bakom även den? Det är ju uppenbart att man inte har haft för avsikt att den skall nå framgång och att syftet måste varit ett annat – skicka helt oerfaret folk till rikets farligaste plats, på jakt efter en uppdiktad fornkultur? Verkligen? Amsagorna om Cruris onda magi, mystiska kraftkällor och hemska nekromantiker brukar man ju skrämma barn med på Trinsmyra! De där klåparna skulle inte klara många dagar i vildmarken eller på glaciären - de såg ju ut som strykrädda hundar! En av dem luktade dessutom som om han tarvat ner sig!”

”- Ja, det ser inte bättre ut än att våra ännu okända fiender mutat stackars Örtkänne vid akademin till att låna sitt förr så goda namn till detta vansinnesföretag, och sedan lurat några naiva nyttohjon att tramsa med i charaden, med förfalskade fornfynd och löften om guld och ära – sådant snack lockar alltid till sig imbeciller och gravplundrare av sämsta sort. Men är expeditionen en täckmantel för något annat eller bara ett villospår, Halaska? Fogden lät ju söka igenom expeditionens last nästan direkt efter ankomst, men hittade inget misstänkt. Något luktar surfågel här, men vad?”

”- Bäste Praanz, med all respekt, men jag tror du misstar dig om deras vandel och oskyldighet. Kaptenen på den karavell de kom hit med har samvetsgrant vittnat om att expeditionsmedlemmarna under resan hit flitigt umgicks med den man vi misstänker är den tidigare försvunne furstesonen Arn Dunkelbrink, som troddes omkommen söderöver på drakjakt. Trodax Draconicus har även intygat att sällskapet sågs med densamme vid Kvicksilvergruvan, strax innan draken anföll Arhem och så när brände upp hela staden, innan besten försvann över havet söderöver, riden av Arn som på något sätt tämjt monstret. Troligen har de i maskopi med Arn retat upp draken i syfte att skapa kaos och på så sätt störa svaveltraden eller vad de nu är ute efter. Trodax såg dem dessutom även föra ut flera tunga tunnor från gruvan - ett brott i sig. En annan av expeditions-medlemmarna har även synts språkas vid med Shaguliternas ambassadör Malek Mangus vid flera tillfällen och ryktas även ha ansökt om medlemskap i sekten, enligt våra informatörer. Jag tror nog tyvärr att dessa gynnare är mer insyltade i skeendena den senaste tiden än vad deras oskyldiga uppsyn ger sken av och vi bör därför arrestera dem snarast för statsfarlig verksamhet. Bäst att låta knektarna bryska upp dem rejält för att se om utsagorna håller för en närmare granskning! Tyvärr har den här primitiva kolonin inget yrkesvittne som kan peka ut dem direkt så vi får lösa det med mer simpla men minst lika effektiva pinojärn istället. Som förr i tiden, Praanz, minns du?”

”- Törhända har du rätt, Halaska, men jag är dock för stunden förvissad om att expeditionsmedlemmarna har orsakat allt det elände de mäktat med genom sin blotta inkompetens, och rimligen inte kan ställa till med mer skada i nuläget. De verkar mest intresserade av att slicka såren på värdshuset och vänta på att åka hem med svansarna mellan benen. Hm, men de skulle i och för sig kunna vara i lag med shaguliterna? Det skulle förklara en hel del. Shaguliterna har ju ökat sitt inflytande vid hovet den senaste tiden på ett närmast osunt sätt och deras märkliga experiment och läror kring livsduglighet, asketism och kroppskontroll har tolererats alltför länge, enligt mina uppdragsgivare. Jag gick dock igenom sektens beställningar från fastlandet till ön innan resan hit, men fann inget anmärkningsvärt; mestadels farsegels salter och mineraler, esoteriska örter, alger, gifter, växter och droger som de köper av DiFolterna i Illubariuen på Paratorna. Sektens grundare, Shagul, är dock död sedan en mannaålder, men sektmedlemmarna har tydligen fortsatt hans osedliga forskning, oklart om vad. Sannolikt något alkemiskt svartkonstexperiment eller annat förbjudet. Kanske nekromanti. Det brukar alltid vara något sådant sattyg. En del nyare uppsnappad korrespondens nämner något som shaguliterna kallar ”Döds Ände”. Mina källor säger även att den som nosar för mycket i shaguliternas byk försvinner eller omkommer i märkliga olyckor. De skall visst även ha anställt en mycket kunnig lönnmördare för ett tag sedan, specialiserad på arkana gifter. Det vore nog bäst för alla om de fortsatt höll sig världsfrånvända och inte lade sig i storpolitiken igen. Låt oss därför också hålla ett särskilt öga på det så kallade Järntornet och se om vi kan slå två flugor i en smäll.”

”- Och de försvunna svärden då, Praanz? Hur kan en last med förbjudna vapen först komma hit trots den rigorösa säkerheten på ön och sedan bara försvinna spårlöst? Det tyder på att någon mycket förslagen motståndare ligger bakom.”

”- Ja, vapensmugglingshistorien är en annan osäkerhetsfaktor, Halaska. Svärden skall vara märkta med runan ”Vau Tamma; Tammas Klan” enligt det anonyma tips vi fick av den där herrn. Enligt legenden skall de tydligen ha smitts för något heligt krig söderöver för länge sedan, och ha ett rykte som osäljbara. Flera furstar har försökt använda vapnen för diverse privata krig och vendettor, men svärden sägs inte låna sig till vilket syfte som helst då de är förbannade av ond magi. Gamla legoknektar vittnar om att svärden verkar ha ett eget liv och törstar efter blod - om inte fiendens, så svingarens – om ändamålet inte är det rätta. Handlar man med dessa förbjudna vapen är man helt desperat eller en dåre. Förrädarnas syfte måste ha varit att beväpna rebellrörelsens naiva drängar och fiskarsöner till ett förtvivlat väpnat uppror, men med de flesta av upprorsmakarna bakom lås och bom finns det inte någon styrka på ön som kan använda svärden i vart fall. Det var visst bara några ännu inte identifierade nidingar i ledningsgruppen som undkom räden, men så snart vi hunnit förhöra de vi grep så får vi nog namnen på de sista och deras allierade också. Ingen fara i nuläget och tids nog dyker svärden upp och kan beslagtas för destruktion i laga ordning. Kolonin och svaveltraden är åter säkra under Digeta Longas vakande blick!”

” – Ja, Praanz, du har nog rätt. Låt oss då istället titta på svavelräkenskaperna som mitt officiella uppdrag här egentligen avser. Jag har nämligen hittat en del märkligheter. Se här: bortsett från sedvanligt förväntat myglande och fifflande av samtliga inblandade i traden är det något ytterligare som inte stämmer med siffrorna. Våra grannländer och tidigare arvfiender, Ransard och Magilre, betalar till exempel ett överpris för svavlet och det svarar nu för en tredjedel av rikets export, men varför? Deras viner skulle snarare vara gula än röda om dessa exporterade mängder verkligen användes till det syftet. Pesten ryktas dock bli svår nästa år. Är det därför alla bunkrar så?


En garnisonssoldat störtar andfådd in i salen.

”- Överste Praanz, ursäkta, men våra män har just hittat de tre snapphanar som varit försvunna sedan räden mot rebellerna i går natt! Mördade i ett lömskt bakhåll norr om Sverres tarvhus. Av dolkstyng och lömska pilar. Bredvid de döda låg en trasig pilbåge, som en av vargamännen hjältemodigt lyckats krossa innan hans hals brutalt skars av. Svartragg, ledaren för snapphanarna, säger även att han fick upp ett doftspår han känt tidigare, när vapenlasten fördes ut från Arhem för några veckor sedan, men att spåret försvann spårlöst i en ”vedervärdig stank”, så troligen använde skurken återigen ond magi för att undkomma rättvisan. Snapphanarna ylar efter blodshämnd för sina stupade kamrater! Svartragg kräver att personligen få leda straffpatrullen för att finna och tukta missdådarna.”

”- Fänrik, ge dig omedelbart av till marknadsplatsen och hör efter om någon nyligen köpt en ny pilbåge från någon av krämarna där. En förhärdad lönnmördare utan mordvapen skaffar sig snart nog ett nytt sådant. Vad var det jag sa, Halaska? Det är bara att vänta ut nidingsmännen, så gör de ett misstag förr eller senare! Snart nog skall vi ha spårat reda på de förhatliga terroristerna och låta dem undfå äkta trakorisk rättvisa! Jakten är i gång, Kapten Halaska! Kom igen, det är det här vi lever för!”
 
Byrax
Posts: 234
Joined: Fri 08 Jan 2016, 10:42

Re: Byrax Svavelvinterkrönika

Tue 05 Jul 2016, 10:20

S1E7 Cruri gravar del 2 "Shaum Shala Regum Othir"
Kortpass igen i början av maj. 

Efter att ha smugit sig in i de disiga gravfälten, hittat femfingermegaliterna, grävt sig in i Ottarkumlen, fastnat i syrabadet, och plundrat duktigt, dök Robur med sällskap upp i graven och erbjöd sig hjälpa till. Våra hjältar svarade med pilar mot inkränglingarna i kumlet. Robur flydde skyndsamt men slet åt sig ett fyrfat av guld i farten och utlöste stodfällan. Gravtaket rasade in. Hjältarna hade dock tur och tog sig in i koppartjurens rum och överlevde raset. Efter ett tag av panik hörde de krafsanden. Kung Ottar hade vaknat och sökte sig mot jordblodskällan. Försök att stoppa den vandöde konungen hjälpte inte, och snart hade han stärkt sig, återtagit sitt svärd och regalierna mm och forcerat sig ut där han blåste i sitt kopparhorn. Cruri vaknade. 

Sällskapet beslöt sig för att fly till Arhem, men kvurerna dök plötsligt upp i myrmarken, med de svärd de tidigare köpt av sällskapet som gåvor till det uppvaknade riket. Försök att stoppa detta var resultatlöst. Från en kulle iakttog man det väckta riket och såg hur Ottar testade svärden på några stackars kvurer. Aj då. De verkade onda. I vinden hördes en ond röst "Vau Tammas svärdsklan svär Kung Ottar trohet".

Man förstod att en straffexpedition av cruriska soldater snart skulle ge sig av mot Arhem, och man beslöt sig att varna, men Demens försäkrade att omsorgen om Ottars elithär inte behövdes... 
Last edited by Byrax on Tue 05 Jul 2016, 14:20, edited 2 times in total.
 
Byrax
Posts: 234
Joined: Fri 08 Jan 2016, 10:42

Re: Byrax Svavelvinterkrönika

Tue 05 Jul 2016, 10:34

S1E8 Cruri gravar del 3 "Arhems sista dagar"
Kortpass igen i juni. Vi närmar oss dramats upplösning och en del pusselbitar och planteringar börjar falla på plats. Blir nog tyvärr ett speluppehåll tills efter sommaren.

Man flydde ut ur Fari-Nata med ett vandött rike vaknandes runt sig, men Rirba Månvind hade fått vittring på dem och babblade om gudarnas förbannelse, svavelvintersömnens ände, Demens exil etc. Vild flykt genom Cruris ravinlandskap, men Roburs gäng hade stulit klippkrälaren och sällskapets vagn, så det fick bli till fots. Isjätten Råbalds bannlysning från isen var över också förstod man efter ett kort samtal med densamme. Arhem måste varnas, men för att dölja sin [font=-apple-system, Helvetica Neue, Helvetica, sans-serif]egen inblandning i uppvaknandet beslöts att skylla allt på kvurerna (som ju hade haft det så lätt tidigare...). I ett ravinpass lyckades man även genskjuta Robur & co. En ohelig allians slöts med Robur, Gistacki och Didra om att hålla tyst om fynden man snott och vad som skett. Väl i Arhem slank man in på Junker Hildurs där ett rådslag hölls med Hildur och Guster - de tänkte befria Rurik från svavelträsket och man fick även veta att fogden tänkte avrätta deras vän Fargarus för förräderi! Man lät sig stärkas av tranavkok och bänkargröt hos Hildur samtidigt som situationen analyserades; Cruris uppvaknande, Marjuras placering, Cruri - Kvurer, Herr Molbrocks inblandning - man trodde sig nu förstå att någon tänkte sko sig rejält på svavelpriserna om kolonin gick under och att större krafter var i rörelse. Grisselhår dök upp även på värdshuset och flåsade om att de måste hjälpa Perrima, som blivit galen av sorg och tankar på hämnd och ensam ämnade ge sig av från Biletand mot Järntornet för att söka hämnd. Problemen hopade sig. [/font]

Våra hjältar beslöt sig för att först medverka i en hastig räddningsoperation av svavelträskets fångar, men man behövde en avledningsmanöver för att locka undan vakterna. Diskussioner vidtog, men plötsligt ljöd varningshorn från garnisionen. Ottars vandöda förtrupper hade siktats norr om staden...
 
Byrax
Posts: 234
Joined: Fri 08 Jan 2016, 10:42

Re: Byrax Svavelvinterkrönika

Thu 19 Jan 2017, 12:11

Plottande...

Inför Järntornet - jag har ju tänkt köra både Döds Ände och Arhems Sista Dagar som plusmeny till vanliga kampanjen, för att fördjupa det hela lite och byta perspektiv. 

Ett litet problem till ASD (där det blir en avskedsbal, snarare än välkomstdito, eftersom spelarna redan varit på den senare); jag har ju en spelkaraktär med uppdraget att få hem Jomoreff, vilket också en pregen i Arhems Sista Dagar har, varför jag behöver en ny pregenroll. Förslag på lämplig sådan karaktär?  Selisia, Gottard, Trodax, Bodvill, Hildur (?), Malek Mangus (???); andra uppslag?

Sedan skulle jag på något sätt vilja ha fått in ett mer "fredligt" besök på Järntornet innan spelarna kommer dit också - kanske som en delscen till ovanstående (vill åt lite av Briors besök där). Tanken är att introducera Shagulitersekten mer personligt först, än "grotta-monster-skatt"-versionen som jag tror att det blir om spelarna släpps loss därinne. T ex i form av ett spontanbesök (läs inspektion) av Praanz och Nin, med Sulidon som dörröppnare (med armen uppbruten)? Jag vill att de får lära känna Gobrugda m fl något innan slutstriden (och i annan form än DÄ - tanken är först besökscenen, sedan DÄ).

Attacken av spelarna mot Järntornet måste sedan kanske köras växelvis med DÄ och vävas in i den storyn istället för den generiska äventyrarattack som beskrivs. Ett alternativ är kanske att byta ut äventyrarattacken i DÄ mot besöket ovan?

Några idéer? 
GZIP: Off