Baldyr
Posts: 802
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Sat 20 Feb 2016, 15:04

Efter ytterligare ett antal spelmöten är vi, slutligen, färdiga med äventyret på berget Ranz. En anledningen till den utdragna historien är alltså att spelare har kommit och gått under dessa första spelmöten, och att jag som berättare anpassat historien därefter. (Robur, i sina olika skepnader, har alltså medverkat i vartannat spelmöte, medan Praanz har missat vartannat. Men vi fick ihop det till slut ändock!)

Möte på berget

Peatron tar emot Avani i det Sanna ordets kapell, där den fullständiga Vox Ranzina i sin inbundna bokform alltså saknas då den beslagtagits av Digeta Longa. Den kringresande ockultistens vän Samirion medverkar i mötet medan Bodonius skickas iväg till grottorna för att se till och ta hand om broder Angantrym. Medan Peatron diskuterar de hemliga versernas existens med sina gäster och frågar om deras tolkning av de första inledande verserna, så inser Bodonius (genom sektens telepatiska förmågor) att mördaren Fabricus har sammanstrålat med ytterligare ett par av sektsyskonen, men kan dessvärre inte lokalisera var dessa befinner sig.

Väl uppe på berget upptäcker Bodonius dels ett rött sken och en skuggestalt vid den röda grottan, och dels att Angantrym inte sitter kvar på sin plats. Munken, vars kropp nu alltså besätts av Robur Rödvad, gömmer sig istället vid en grottöppning sedan hans olycksbroder (alltså Trimboldt i Roburs egen kropp) gömt sig längre bort. Bodonius känner inte igen sin ordensbroder trots att han alltså ser ut som sig själv, utan någon annan verkar alltså finnas bortom ögonens speglar. Innan han lyckas lista ut hur saker och ting hänger ihop så viskar rösterna i hans öra att mördarna närmar sig sitt mål!

Attentatet på Peatro Petralba

Bodonius ber därför Angantrym vänta, struntar i att undersöka skenet från den röda grottan, utan skyndar sig istället till templet. Väl framme stoppas han dock av soldaten som bevakar ingången. Eftersom denne inte verkar känna igen Bodonius, som till vardags rör sig som han behagar vid klostret, och vägrar släppa in någon så drar viskarrösten slutsatsen att knekten blivit hypnotiserad. Istället beger sig Bodonius in i templet genom köksingången. (Rent regeltekniskt skulle Bodonius ha blivit knäckt av rädsla till följd av soldatens hot, men spelaren valde istället att överge karaktärens öde som konsekvens. Detta passar också in bra med Bodonius allmänna tvivel kring RhabdoRana, se nedan.)

Under tiden har Avanis husdjur (förmåga) Dandi (som är en katt av okänd härstamning som hen plockade upp vid felikernas kloster på Clusta Noba, och som möjligen är någonting mera än bara en vanlig katt) upptäckt någonting i trädgården och skjuter iväg ut ur kapellet som ett skott. Avani tycker sig ha hört att någonting rört sig i trädgården själv och följer efter, men blir olyckligtvis stucken i benet av en röd trädskorpion! Samirion följer efter med draget artefaktsvärd men överrumplas från ovan av en mördare beväpnad med mördarskära. Han slås till marken och tappar Blåbite, med mördaren grenslande honom inför dödsstöten.

Avani lyckas motstå giftets verkan och försöker hjälpa sin vän, men hamnar dessvärre bland den vildvuxna grönskan med ansiktet före. Medan Samirion använder distraktionen till att sträcka sig efter sitt vapen och skär upp bålen på mördaren i ett kraftfullt hugg, så får Avani syn på Dandi under buskarna inbegripen i en väsningstävling med en trädskorpion. Spelaren offrar en ÖT för att rädda karaktärens husdjur undan en säker död, springer fram och sparkar undan krypet så att det flyger i en vid båge över fontänen i mitten av trädgården. Dels får Avani ytterligare ett stick i benet och dels får giftkokaren syn på mördaren Fabricus, som alltså tagit sig in i templet genom huvudingången, som trycker bakom fontänen.

Skogsblodet rinner till

Mördaren går till anfall mot Samirion som passar på att förvandla sig till en halvform mellan björn och människa, vilket också räddar honom undan giftet i Fabricus kastvapen (till formen av en fjäderpenna som hon förvarat över örat som ett tillsynes harmlöst skrivdon). Innan Samirion segnar ned till följd av giftbläcket som pennan doppats i lyckas han dock hugga huvudet av mördaren. Avani, enbart delvis påverkad av giftet hen utsätts för inte mindre än två gånger, skyndar till hjälp samtidigt som Bodonius anländer via tempelsalen och inser vad som precis hänt. En tredje mördare befinner sig ovan trädgårdens koppargaller men försvinner i natten.

Avani lyckas producera potenta motgifter ur sin apotekarväska (förmågan Outtömlig kappsäck) vilka efter ett antal lyckade dådslag och ett avtal med Ödet räddar Samirions liv. Bodonius kastar liken efter de fallna sektsyskonen bland grönskan så att trädskorpionerna kan börja äta sig mätta och därmed bli inaktiva. Medan de övriga stänger in sig i kapellet med Peatro Petralba, vilken man alltså lyckats rädda undan RhabdoRana, tar sig Samirion (som lyckats neutralisera giftet i sin kropp genom guden Tigwalvans försorg) ut genom en bakväg och tar upp jakten på den återstående mördaren, nu istället halvförvandlad till varg. Han får dessvärre upp spåret försent och mördaren flyr ut på Malossisjön i ett väntande flytetyg, men druiden låter sig inte förskräckas utan plumpsar i för att försöka simma ikapp sitt byte. Även detta går om intet och när han istället stöter på en snyftande Gistacki i Trimboldts skepnad tappar han helt besinningen, låter skogsblodet ta överhanden och springer till skogs... (Resultatet av en misslyckad formvandling tillbaka till människohamn)

Oreaden i den Röda grotta

Peatron blir varse om att Bodonius lämnat Angantrym uppe på berget och får höra om såväl dennes uppvaknande som fenomenet vid den heliga röda grottan. Man beger sig därmed i samlad tropp upp till grottorna och Peatron plockar även med sig de hemliga verserna från deras gömställe uppe i pannhålan. Väl på berget ser man inget mera spår efter Angantrym (eller Trimboldt heller för den delen) men i den röda grottan får man kontakt med det väsen som enligt Peatron har förmedlat de så kallade hemliga verserna sedan Cruri vaknade på Marjura, nämligen oreaden Echo.

Under en seans, där besökarna sänker sitt medvetande till bergets långsamma tempo, förmedlar hon bland annat att detta är hennes sista budskap från gudarna, att ögonen behöver räddas, att hennes "syster" kan erbjuda beskydd samt att "Berget har avlat sin fader den Stora Tjuren". Jag lät också verserna som berör det Blå ögat vara ett tillägg, en slags gudomlig post scriptum, efter att det nuvarande oraklet i Skuger blivit mördat av RhabdoRana (vilket skedde som en komplott i skuggspelet, utan att någon spelare anar sammanhanget ännu) och blivit ersatt av piratklonen, mot Manghaldes vilja förstås. Därmed är alltså Vox Ranzina, slutgiltigt, fullbordat och såväl berget som den röda grottan tystnat för gott.

Eller?

Den katalbiska framstöten

Praanz da Kaelve å sin sida blir antastad på byns värdshus av en trupp soldater ur Einersegg, men lyckas oskadliggöra ett par av dem och fly genom att hoppa över till taket till ett angränsande hus. Han låter kejsargardet följa efter honom uppför berget mot klostret men hinns dock upp av en snabbfotad spanare vid själva krönet. Han får denne att backa undan och invänta resten av sin enhet genom ett intensivt och blodigt utfall, varpå han studerar situationen uppe vid templet på avstånd. Det visar sig att en trupp soldater av okänt ursprung tagit position framför tempelbyggnaden medan själva tempelvakten som bäst formerar sig framför sitt logemente. När soldaterna från Einersegg hinner fram till tempelgården möts löjtnanterna ur båda enheter mitt på gårdsplanen.

Under tiden har sällskapet uppe på Ranz tagit sig ner igen och upptäcker på håll att soldater formerat sig framför templet, varpå Bodonius skickas fram för att se vad som händer. Han stöter ihop med ett befäl för soldater tillhörande hertigen av Kamests legatgarde, stålsätter sig inför dennes hot om våld genom att anta stenens aspekt (Tektonisk åkallan) men tar i för mycket och blir stående staty framför tempelingången.

De båda officerarna på tempelgården efterfrågar den andres order och underkänner sin motparts jurisdiktion på platsen. Praanz griper tillfället i akt att ta befälet över den disorganiserade hedersvakt som stationerats på Ranz, vilka ställer sig i försvarsställning mot soldater ur Einersegg som genast får order om att arrestera Praanz. Nu stiger översten själv fram för att möta officerarna från hertigpalatset i Kamest respektive kejsarpalatset i Tricilve. Han lyckas plantera nog med tvivel i löjtnantinnan från Kamest för att denna inte ska vika sig för Praanz gamla fiende Honza från Einersegg (här samme katalbier som hade order om att mörda Ialsop da Kamesti under kalabaliken vid Kronolaabens invigning nio år tidigare) som alltså vill arrestera Praanz och därmed göra Digeta Longas ansats att förmå ranzinerna att dra tillbaka sin profetia om intet. Honzas order är rent av att döda Peatron och arrestera Praanz för mordet, men då denna plan nu uppenbart gått i stöpet drar han sig tillbaka och lämnar klostret med sin trupp.

(Soldaterna ur Einersegg respektive Kamesti legatgarde är delar av respektive resurs i skuggspelet, vilka jag ödmjukt bad respektive spelare om att få låna till karaktärsspelet. Ifall någon av dessa enheter lyckas med sitt uppdrag visavi Peatron kommer detta in sin tur att belönas med bonustärningar för specifika komplotter i skuggspelet.)

Bergets nya orden

Vid Ranz har Didra Damagi anslutit sig till och erbjudit sitt beskydd till Avani och Peatron, liksom Bodonius slutligen återvänder med besked om att hertigen av Kamest har sänt sina trupper för att hämta fadern. Detta får Peatron att stiga fram och börja skälla ut legattruppernas anförare. Bodonius försöker tala sin ordensmästare tillrätta vilket slutar i ett gräl munkarna emellan. I slutändan lyckas den yngre munken dock få Peatron att dra sig tillbaka för att vila upp sig, medan han själv ägnar sig åt att rensa tempelträdgården från ohyra. Avani passar på att försöka samla gift från trädskorpionerna för att sedan kopiera Vox Ranzinas hemliga verser för sin skuggmakts räkning, vilka hen kunde lägga vantarna på i den kalabalik som utbröt innan. Soldaterna från Kamest tar tempelbyggnaden i besittning medan Praanz lägger sig tillrätta uppe i pannhålan för att hålla uppsikt över läget. Samirion återvänder så småningom med outträttat ärende och tittar till Peatron.

På morgonen vaknar Peatro Petralba till insikten att hans tempel intagits av knektar och lyckas också avhysa sina ovälkomna våldsgästare. Befälhavaren gör dock saken klar att hon inte kommer att återvända till Kamest utan Peatron, varpå man väntar utanför templet på att den gamle är redo för avfärd. När situationen lugnat sig något kallar Peatron till rådslag i tempelsalen, vilken Praanz lyssnar till utan att göra sig tillkänna först. För att göra en lång historia kort beslutas det att de närvarande, vilket även omfattar Didra Damagi, grundar en ny och hemlig orden i berget Ranz namn (som vi dock inte har döpt ännu). Denna leds av den nye Peatro Petralba som är Bodonius av Ranz och har som uppgift att säkerställa att bergets fyra ögon förs i säkerhet. Därefter är det Bodonius uppgift att som "konfluxväktare" (jag har än så länge bara introducerat en och är tveksam till att ha både fyra ögon och fyra väktare) att säkra själva konfluxen. Praanz gör slutligen sin närvaro känd, blir ifrågasatt av Samirion angående sina bevekelsegrunder och lojaliteter, och svär slutligen också den heliga eden inför det heliga berget. Nu är spelgruppen, minus Robur Rödvad vars spelare inte väntas kunna närvaro innan våren, sammansvetsad med ett enda gemensamma mål. (Lång väg vandrar den vise, indeed.)

Farväl till Ranz

Hela sällskapet inklusive den tidigare peatron, som nu alltså kan lämna Ranz då hans ordenslöften slutligen klingat ut, flyr bakvägen men först efter att Bodonius lämnar en gåva till sin läromästare; nämligen att han återställt den gamles älskade trädgård till sin forna prakt (genom Tektonisk åkallan, men också genom att Bodonius i vår kampanj har gröna fingrar, även bokstavligen) vilket får den före detta fadern att bli rörd till tårar. Interaktionen mellan peatron och dennes lärjunge har haft karaktären en ganska ansträngd fader-son relation genom hela äventyret och avrundades på ett bra sätt genom att den senare axlade den tidigares mantel för att så på sätt kunna föra honom i säkerhet.

Man tar sig alltså ned till ranzinerordens egen båt, vilken sjösätts och riggas i ordning innan soldaterna vid templet hinner upptäcka vad som händer. Planen är att föra Praanz till Malossisjöns södra strand där hans sommarresidens finns och där hans väpnade eskort förhoppningsvis väntar på honom. (Spelaren ifråga kommer inte att kunna närvara vid nästa spelmöte, varför Praanz får ansluta vid ett senare skede.) Avani behöver nu leverera sina avskrifter till Kamalkus på Gatves klippa och föreslår att man tar vägen förbi Skuger då peatron ju uppmanat dem att söka alliera sig med mäktiga krafter inför den stora uppgiften. Avani har som bekant en öppen inbjudan att arbeta för DiFolterna, och dessutom sade de nytillkomna verserna någonting om "gifter i grannarnes andar"...

...

Fortsättning följer, förstås. Man planerar att resa via Tricilve och eventuellt anskaffa ett oceangående fartyg där. Samirion behöver avrapportera till Brondon Vilhúlla som förhoppningvis kan erbjuda den gamle peatron tillbörligt beskydd. Bodonius å sin sida behöver försöka komma i kontakt med övriga viskarröster och även kolla till de RhabdoRana-celler som förhoppningsvis fortfarande är under hans eget befäl. Han kommer eventuellt också att försöka möta viskarrösten Flint som lär vara stationerad med flottan i Siola. Sanningen är att Bodonius börjat hysa tvivel inför det vettiga i att lyda demonen Ghumgakk, med hänsyn till attackerna mot såväl Kintanarou som Ranz.

Den stora frågan nu torde vara huruvida man seglar till Tricilve via Kamest eller tar en omväg, antingen till lands eller vatten. Peatron har också försvagats betydligt till följd av att han släppt det bokstavliga berg av ansvar som vilat på hans heliga axlar. Gudarna låter honom helt enkelt få passera vidare, men frågan är om spelarkaraktärerna är villiga att acceptera den gamles öde...
 
Baldyr
Posts: 802
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Fri 26 Feb 2016, 22:32

Försöket att få lite fart på kampanjen gick nog om intet när karaktärerna skulle lämna Ranz. Först diskuterades huruvida man överhuvud taget skulle segla iväg, och sedan utvecklades ett strandhugg på ön Karmina i Malossisjön till ett sidoäventyr...

Tövarda

Ruinen efter det gamla citadellet Tövarda på ön Karmina har nämligen ett elakt rykte om sig att vara hemsökt. En häxa ska visst bott där till hela hushållet försvunnit spårlöst en ödesdiger natt... Avani Veda insisterar med denna information som grund på att man ska undersöka platsen, vilket Bodonius och Samirion går med på, medan Didra (här spelad av Robur-spelaren) stannar kvar på båten för att se efter den skröplige fadern.

Uppe på citadellet får Avani syn på en flicka som balanserar på en mur, för att sedan försvinna. Ockultisten blir intresserad och tycker sig höra en röst i vinden. Denna visar sig komma ur en hålighet som leder till någon slags utrymme under ruinen. Under citadellet möter Avani häxan Fundibéra som säger sig ha följt Avani under en tid. Hon är alltså ute efter de hemliga verserna som Avani lyckats komma åt för Kamalkus räkning, och lyckas också komma över dem genom att läsa Avanis tankar. Efter att spelaren fått några ledtrådar gällande det Vita ögat dyker de övriga karaktärerna upp i källaren, varpå häxan är spårlöst försvunnen.

Under tiden har peatrons tillstånd försämrats betydligt och blir snabbt akut. Med gemensamma krafter och 7-8 tärningsslag senare man dock lyckats fördriva den helige mannens symptom och resan kan fortsätta. Avani får användning för sin bakgrund som Sulidon Rumperlaks lärling, både vad gäller drogmakeri som läkekonst.

Oljepilsskogen

Väl på Malossisjöns södra strand släpper man av Praanz som beger sig mot sitt sommarresidens inåt land. (Praanz-spelaren deltar inte i spelmötet varför karaktären istället sammanstrålar med sin eskort från Digeta Longa.) Resten av sällskapet gör nattläger i oljepilsodlingarna vid stranden, där Bodonius under natten söker telepatisk kontakt med övriga viskarröster inom RhabdoRana. Någonting stämmer inte och han får endast kontakt med viskarrösten på Saphyna, som förgäves försöker dölja sin ängslan för sin kollega. De båda viskarrösterna blir knappast klokare av mötet, men någon annan verkar också varit närvarande...

På morgonen vaknar man av att en medlem ur Trädknusarnas sekt vandrar omkring i närheten av lägerplatsen. Samirion försöker få information ur sin druidkollega, som dock endast motvilligt deltar i utfrågningen. Han lyckas också få en del information om den stundande Sjublommans afton, om skeckerfolket, och om Kronolaben i Tricilve...

Tullinspektion

Karaktärerna bestämmer sig för att inte följa Coimatrifloden via Kamest mot Tricilve, utan väljer istället omvägen via Geudekafloden och Zaroflas. Vid flodmynningen bordas man dock av en nitisk tullinspektör som ställer obekväma frågor som man hjälpligt slingrar sig ur. Man söker natthärbärge vid det lilla samhället vid tullstationen.

Nästa veckas spelmöte inleds förhoppningsvis med en ny runda i skuggspelet. Själva karaktärsspelet inleds däremot med att soldater omringar det härbärge där det resande sällskapet har inkvarterat sig...
 
Baldyr
Posts: 802
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Fri 04 Mar 2016, 18:35

Det trettiofemte spelmötet inleddes med en skuggrunda, den andra i ordningen:

I Tricilve gör Digeta Longa (resurs under skuggmakten Ialsop da Kamesti) en razzia mot självaste kejsarpalatset och arresterar kejserliga rådgivare och lekejer, men kejsaren undkommer till sitt hemlän Nymark med sitt kejsargarde. Skuggmakten Henegya själv korsar Krusanderviken med sitt vandrande palats på nordlig kurs. Ialsop tar kontroll över palatsgarnisonen (som här är en annan enhet än Einersegg) och mobiliserar därmed en ny resurs!

I Ziddisbar stängs hamnarna och leveranser av sten till Soblak avstannar; samtliga skuggmakter förlorar en nivå inflytande i sfären. Manzonlas legoknektar, som spelaren mobiliserade som en ny resurs i den första rundan, stänger i sin tur landvägarna till och från staden.

I Frand går skuggmakten Manzonla hårt åt mot den fanatiska Joobalashersekten.

I Kark använder skuggmakten Kakralgus Piknäsa sitt nätverk av angivare för att kartlägga Cymbas eget nätverk av agenter och medlöpare.

På Helterhem utbryter slutligen en arvstvist då den äldste sonen Angantrym Gomba oväntat återvänder från sin exil på berget Ranz. (Se karaktärsspelet ovan för omständigheterna.) Samtliga skuggmakter förlorar en nivå inflytande i sfären på grund av oredan och det oklara läget.

- - -

Återförening

I Karaktärsspelet har de sammansvurna tillbringat ett drygt dygn vid Geudekaflodens mynning, där Praanz (vars spelare är tillbaka) sammanstrålar med sina nya vänner. Han har med sig sin eskort, som inkluderar såväl Tocandra da Privari som Mathus Dokella, men snart anländer även löjtnantinnan Cuperia da Mormazra från Kamest till platsen. Hon har lyckats spåra peatron men Praanz lyckas intyga henne, medels hot och list, om att flyktingarna redan passerat.

Man seglar nedför floden fram till landsvägen mot Privari, där man återigen sammanstrålar med den väpnade eskorten. Man avdelar ett par mannar som fortsätter seglasten för att agera lockbete, medan spelarkaraktärerna rider norrut utstyrda i soldatskrud. Peatron färdas på en välfjädrad vagn med sina vårdare Bodonius och Avani. (Didra Damagi har vid det här laget redan lämnat sällskapet i hopp om att genskjuta sin morbror Xellimogga i Zaroflas.)

I Privari stöter man återigen på soldaterna från Einersegg vilka nåtts av nyheten om det oklara läget i huvudstaden och slagit sig ned för att invänta order. Praanz kan inte låta bli att provocera och sabotera för sin gamle rival löjtnant Honza (se även ovan). Bodonius å sin tur kontaktar en RhabdoRana-cell under sitt befäl, som får order om att eliminera officeren Cuperia som antagligen förföljer sällskapet.

Blommornas barn

I hertigdömet Bralorge blockeras landsvägen av en lång skeckerkaravan som fraktar handelsvaror från Kryfferskogen, främst blommor, mot huvudstaden. Vildarna verkar förvirrade och hotfulla, vilket gör Praanz otrygg utan låter istället de övriga karaktärerna hantera situationen. Det visar sig att akademikern Avani talar skeckernas eget språk flytande (FG 2) och lyckas därigenom rädda den orädde Samirion som redan hunnit hamna i trångmål bland vildarna. Skogsfolket saknar sin medicinman Tok-Nok och är säkra på att någon form av övernaturligt fenomen ligger bakom. Man lyckas lugna de upprörda känslorna, bland annat på magisk väg, och skeckerna nöjer sig med att inspektera det beväpnade följet när det passerar karavanen för att försäkra sig om att den gamle inte hålls fången.

Medan Praanz, Bodonius och soldaterna fortsätter färden mot Tricilve bestämmer sig Avani och Samirion för att lägga sina näsor i blöt och nysta i mysteriet. För att göra ett kort sidoäventyr till en likaledes kort historia så visar det sig i alla fall att den gamle vandrat iväg i natten och stött på en grupp lokala barn i varierande åldrar. Barnen, som alltså är ute på fälten i jakt på de sju blommor som indikerar högtiden Sjublommans afton, har tillfångatagit gamlingen varpå man låtsas vara nybyggare i sitt improviserade fort. (Gruppens tioårige anförare leker förresten att han är Praanz da Kaelve, till spelarnas gamman.)

Man släpper lös medicinmannen som lovar barnen en lösensumma bestående av blommor ur skeckernas karavan, med vilka barnen alltså kommer att kunna vinna det stora priset som består av en sockertopp i mastodontformat. Spelarna i sin tur belönas med mängder av information om inte minst Kronolaben och det förbund som kommer att slutas i Förbundsparken under Sjublommans afton...
Last edited by Baldyr on Sat 05 Mar 2016, 00:06, edited 1 time in total.
 
Byrax
Posts: 236
Joined: Fri 08 Jan 2016, 10:42

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Fri 04 Mar 2016, 22:46

Underhållande och inspirerande!
 
Baldyr
Posts: 802
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Mon 28 Mar 2016, 20:02

Då vår kampanj har gått kräftgång i och med ankomsten till Tricilve (delvis på grund av avbokade spelmöten och delvis på grund av att en spelare inte varit tillgänglig och nu nödgats hoppa av) så passade jag och ett par spelare på att reda ut vad som egentligen hände Robur Rödvad och Gistacki sedan dessa senast sågs vid berget Ranz. Det blev tre små fristående äventyr där den andre spelaren (förutom Robur då) omväxlande gestaltade Gistacki och Trimboldt Gomba. Jag återkommer med alla turer i huvudstaden vid tillfälle...

Detta har hänt...

Robur Rödvad och dennes vapendragare Gistacki ertappades i vintras på Gatves klippa i färd med att plundra tvillingmagikernas citadell. Häxan Fundibéra lurade tjuvarna, tog Gistacki som sin fånge och skickade Robur på ett uppdrag till Helterhem i Hiltre på Paratorna. Med sig bar han smycket Tvillingband i vilken han skulle infånga adelsmannen Trimboldt Gomba. Gistacki var i själva verket redan fången i smycket och när Robur visade medaljongens spegel för Trimboldt hamnade den förre i den senare kropp. Förskräckt flydde Robur borgen Helterhem och övergav därmed häxans uppdrag att föra Trimboldt (alltså Gistacki) till Gatves klippa. (Häxans motiv var att avla på ädlingen, men det är mindre viktigt i sammanhanget.)

Robur flydde över bergen till Ranz där han slutligen hanns upp av Gistacki som alltså förföljt sin vän ända från Helterhem. Helt plötsligt öppnades oväntade möjligheter för Robur men då tog han istället det ogenomtänkta beslutet att kika på medaljongen själv... Robur försvann alltså in i smycket varpå Trimboldt tog hans kropp i besittning, och hans arma själ lyckades undfly sitt fängelse först när Trimboldt i sin tur visade smycket för sin katatoniske storebror Angantrym som alltså satt staty som den siste Ranzinermunken vid de heliga grottarna i Ranz. Trimboldt insåg nämligen att broderns ordenslöften anullerats i samband med att Ranzinerorden upplöstes, och därmed var hertigdömets rättmätige härskare.

Trimboldt (i Roburs kropp) tog med sig den vettskrämde Robur (i Angantryms kropp) tillbaka hem till Helterhem för att därigenom ta makten genom att installera en marionetthärskare.

Hej och hå på Helterhem

Trimboldt och Robur anländer till Helterhem och tas emot av systern Livinia. Trimboldt presenterar sig som den nye hertigens livtjänare och börjar genast styra och ställa på borgen. Han huserar sin marionett i brodern Klamenders våning medan han flyttar tillbaka i sina egna kvarter. Robur får snabbt vänja sig vid privilegierna men Livinia har redan förvarnat sin gudmoder Fundibéra som dyker upp för att hämta tillbaka medaljongen Tvillingband. Trimboldt vill ta sin äldre broders kropp i besittning och låter sig ånyo fångas in i smycket, men Robur reagerar kraftigt och sliter till sig den när Angantryms själ tar hans kropp i besittning (i Trimboldts ställe). Häxan tilltvingar sig slutligen smycket efter visst besvär.

Den nuvarande hertigen Klamender Gomba krashlandar med sin zepelond på borggården, ramlar ur gondolen och slår sig illa när han landar i gödselstacken. Han förblir sängliggande och låtsas välsigna sin äldre broders återkomnst och snara kröning till hertig.

Gistacki (i Trimboldts kropp) anländer till Helterhem och hälsas välkommen av Robur, som städar undan sin egen kropp (som alltså bebos av den tröge Angantrym), och installerar följeslagaren som sin livvakt. Båda två får en inbjudan till middag med de båda damerna Livinia och Fundibéra, vilket man också accepterar efter viss tvekan. Man undviker nogsamt att dricka någonting och äter endast vad som handgripligen trycks in i deras munnar. Livinia försöker förföra Robur trots att denne alltså inte drack den magiska brygden man ville servera, och trots att Robur alltså bebor hennes storebroders kropp. Medan syskonen Gomba drar sig tillbaka för onämnbara akter förhör sig Fundibéra om Gistackis nya kropp. Rättare sagt är hon nyfiken på om han vill ha sin egen kropp tillbaka, och lovar också att tillse denna detalj. Brottaren är dock inte villig att göra någonting utan sin vän Robur, varför man nödgas avbryta Livinias kärleksakt.

Lyckans hjul

Fundibéra använder månens kraft för att öppna en portal till värdshuset Felirota belägen i det fördömda Woddam i grottorna under Palamux. Med största tvekan följer Robur och Gistacki med och finner där Gistackis utpumpade (!) kropp som besätts av kurtisanen Eldflugan. (Den gamla kvinnan ville undkomma döden och om möjligt förses med en ung och viril kropp. Fundibéra uppfyllde denna önskan men blev väldigt besviken på bristen på tacksamhet.) Gistacki reagerar med bestörtning då hans mor som bekant lurat i honom att han skulle förlora sin manliga kraft om han gav sig till en kvinna. Istället för att följa häxans uppmaning och roa sig utan att oroas för konsekvenser hittar man ett gömställe åt Gistackis kropp och beger sig ned till gästerna för att råna dem. Detta visar sig alltför enkelt då dessa tuppar av en efter en, tills alla slutligen sover tungt.

Samtidigt som slakten börjar vid syrasjön skyndar man sig tillbaka till rummet där man lämnade den kraftlösa kurtisanen i Gistackis kropp. Där väntar dock Fundibéra på och förebrår dem för att inte tagit fasta på tillfället. För att ge Gistacki tillbaka sin kropp kräver hon dock en kärleksnatt med honom, ty Eldflugan har visat sig otillräcklig för uppgiften. Motvilligt går brottaren med på detta och låter Trimboldt återta sin egen kropp. Denne är i sin tur mätt på att byta kropp och nöjer sig med att Robur fortfarande är fast i storebror Angantryms kropp. Slutligen får Eldflugan ta plats inuti Tvillingband och Gistacki återta sin egen kära kropp. Utan att någon av dem vet hur det gick till så vaknar allesammans på Helterhem med det flyktiga minnet av en egendomlig dröm... Gistacki har dock uppenbart varit med om någonting verkligt men vägrar att tala mera om saken!

Jaktens herre

En dryg vecka senare stundar den årliga Beloteniafesten i Hiltre och tillförordnade hertigen Klamender har hunnit smida sina ränker. Han spelar till en början med i Trimboldts spel men anar sedan hur saker och ting hänger ihop (eller eller utan tips från syster Livinia). Han säger åt Trimboldt som arrangerar den centrala jakten i samband med högtiden att utropa Angantrym (alltså Robur) till jaktens herre, varpå en inhyrd mördare ska röja den äldre brodern ur vägen. Han behöver dock Trimboldts hjälp att förse både mördaren och Gistacki med identiska pilar, så att den senare ska kunna användas som syndabock. (Egentligen är Klamender nyfiken på om brodern ska kunna motstå frestelsen att utse sig själv till Kung Kerne - och därmed ovetande göra sig till mördarens måltavla...)

Trimboldt är dock inte intresserad av att låta sig styras av sin bror Klamender längre utan spoilerar hela mordkomplotten genom att utse Gistacki (!) till jaktens herre i egenskap av styrkekarl, och beslagta fotfolkets pilbågar. Mördaren följer dock med på jaktexpeditionen och lyckas sabotera sadeln på den häst som Robur och Gistacki skamligen delar. När drevkarlarna driver varg mot den blivande hertigens jaktlag tappar Robur kontrollen över hästen, varpå sadeln brakar ner på marken med Gistacki under. Medan Robur gör sitt bästa för att hänga kvar vid hästens man ser han hur mördaren dyker upp med ett spjut som han sticker i sidan på den försvarslöse Gistacki. Gistacki lyckas dock greppa spjutet men då drar mördaren fram en jaktkniv som har kallblodigt hugger ned brottaren med.

Robur ropar på hjälp medan mördaren sätter efter honom för att röja undan vittnet. Trimboldt skyndar till platsen och sänker mördaren med en pil. Jakten avblåses och man återvänder till Helterhem med den dödligt sårade Gistacki och mördarens avhuggna huvud. Det visar sig dock att Klamender lämnat sjuksängen och lyft med sin nyligen reparerade zepelond, liksom att han tagit med sig den katatoniske Angantrym (som alltså bebor Roburs kropp). Trimboldt tömmer sitt koger och lyckas också punktera varmluftsballongen som sakta men säkert tappar höjd. Jakten fortsätter genom familjen Gombas oljepilsodlingar men luftskeppet försvinner slutligen över Malossisjö, mot ett okänt öde...

Beloteniafesten är därmed saboterad liksom den planderade kröningen av Robur som hertig då Klamender även tog med sig hertigkronan!
 
Baldyr
Posts: 802
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Sat 02 Apr 2016, 13:25

Vi har äntligen passerat det nålsöga som genomresan via Tricilve innebar för kampanjen men vi har också lyckats genomföra en tredje skuggrunda:

I Ziddisbar lyckas kishatiska präster få till stånd en allians med barboskerstammarna mot trakorierna, samtidigt som Blodvadaren mobiliserar sin legoarmé söder om Soblak, dock inte längre i hemlighet.

I Fam Kvalvi försöker säkerhetspolisen utföra arresteringar lika de i Tricilve (se tidigare skuggrunda) på hertig Ialsops initiativ, men flera viktiga lojalister hinner dessvärre ta sin tillflykt till kejsarens eremitkastell dit Einersegg i själva verket flyttat kejsar Radassabar.

I Ilibaurien
anländer kejsarinnan Henegya med sitt flygande hov där slottet döljs i sumpmarkerna utanför Skuger. Även kondottiären Cymba anländer till Skuger med sina knektar, liksom en ambassad bestående av milackiska adelsmän som överlämnar bud från Kakralgus Piknäsa till DiFolterna.

I Kark slår Kakralgus igen fällan han tidigare gillrat för Cymbas nätverk av agenter och angivare, medan striderna rasar mellan rebeller och trakorier.

Jag återkommer med redogörelse över händelserna i Tricilve.
 
Baldyr
Posts: 802
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Sat 02 Apr 2016, 15:07

Ett långsamt farväl

Karaktärerna, minus Praanz som ridit till huvudstaden i förväg och därefter fortsatt till Fam Kvalvi, anländer till Tricilve med den dödligt sjuke peatron under eskort av Mathus Dokella och soldater från Digeta Longa. Gatorna sjuder av iscensatta kejsarfientliga protester men man finner fristad hos Investalerna i Brusta. Det visar sig också att Brondon Vilhúlla installerat sig vid templets gästhus varpå Samirion redogör för situationen för sin skuggmakt. Han avslöjar allt men ber Shamasherprästen svära inför sin gud att inte sprida informationen vidare. Hans nya skuggbefallning blir för övrigt att resa till Malurangu och erbjuda sina tjänster till syster Godael som förestår missionsstationen där.

Investalerna tillkallar läkare i staden vilka enhälligt dömer ut den sjuke peatron och föreskriver starkt dövande medicin inför det stundande dödsögonblicket. Man låter sig dock inte övertygas av kvacksalvarna liksom peatron själv vill helst tas om hand av Kafrilersektens läkare. När man söker upp kafrilerna vid Sötekalken uppe på Myrstacken inser man att peatron inte kommer att kunna tas om hand där, och föreståndaren instruerar istället Samirion i hur man utför den sista smörjelsen enligt Tigwalvans tradition. Såväl spelare som deras karaktärer drabbas nu av situationens allvar och inser att peatron kommer att lämna dem inom kort. Många och starka känslor.

Bodonius passar på att spåra upp en av sina mördare inom RhabdoRana i staden, nämligen spelarens tidigare karaktär Farin som bär kodnamnet Klon. Likt Bodonius i vår förra kampanj så instruerar viskarrösten råttjägaren att röja sin överordnade inom sekten ur vägen. Bodonius inser att den senare utnyttjat sekten för personlig vinning och utfört politiska mord (så som mordförsöket på Praanz da Kaelve) utan sanktion från honom själv. Han konfronterar dock den ångerfulle celledaren men syftet är egentligen att distrahera honom medan Klon planterar giftiga kryp i hans bostad, precis som spelaren själv gjorde i den tidigare kampanjen. Komplotten lyckas och därmed har Bodonius gjort Klon till Tricilvecellens nye, och förhoppningsvis lojale, ledare.

Avani lämnar templet i Brusta för att istället ta in på värdshuset Musslans svarta pärla i hamnen. Där hittar den resande ockultisten kapten Haramil som tidigare skeppade sällskapet till Marjura. Den åldrade Efariern visar sig vara lottlös och nedsupen, och värden låter honom bo under trappan mot att han spelar rollen som exotisk pirathövding i syfte att skänka inrättningen "atmosfär". Karaktärerna, minus Praanz som fortfarande inte hörts av, samlas på värdshuset följande morgon och passar på att besöka Septaviet och inspektera Kronolaben som nyligen fångat deras intresse. Senare inväntar man att den olycksalige kaptenen vaknar på värdshuset för att ta hand om honom och förhöra sig om hans öde. Det visar sig att hans älskade fartyg Mangelika, hans "kvinna", ligger med kraftig slagsida i Lagonden. Hans skepp tvångsrekvirerades nämligen av flottan efter det att Blatifagus eldat upp en av svavelkonvojens karacker i Arhem, och han har inte lyckats ta tillbaka det sedan konvojen anlöpt Tricilve.

Sjublommans afton

Peatrons sista timme är slutligen kommen och karaktärerna inleder ritualen som ska låta den gamle vila i Tigwalvans ljus i efterlivet. Det går dock inte alls som tänkt, bland annat då peatron avbryter alltsammans och ber om frid. Det slutar med att investalen Rynanda anländer och utför de sista riterna enligt Kastykekyrkans modell, och plågar också det sista livsandan ur peatron. Hans aska kommer att överlämnas till Bodonius för att spridas över den vita klippan vid Ranz enligt den gamles önskemål.

Bud anländer från Praanz da Kaelve som bjuder sina nya vänner att dinera med honom på Villa Perenzi på Bitterkull. Samirion deltar inte då han grämer sig över fiaskot vid dödsbädden, men officeren återlämnar i alla fall den beslagtagna nedskrivna versionen av Vox Ranzina till Bodonius och lovar att ta hand om ranzinersektens reliker och religiösa artefakter. Bodonius i sin tur förbinder sig att utnämna någon inom Kastykekyrkan som den sanna uttolkaren av bergets ord, på det att hans forna ordensbröder inte ska förklaras fredlösa i egenskap av riksförrädare.

Tocandra da Privari, som också återvänt till Tricilve, är satt att vakta karaktärerna vid Investalernas tempel, men Avani och Samirion väljer att smita iväg för att bevittna skeckernas ritual vid Kronolaben i fred. I Septaviet möts man dock av soldater som förskansat sig mot en vägg av övernaturlig dimma som svept in från havet. Avani känner igen fenoment från överresan till Marjura, varpå man förklär sig hjälpligt till skecker och forcerar dimman. Man närmar sig de mässande skeckerna och vid Kronolabens fundament skymtar man mellan dimslöjorna en kvinnoskepnad med metallisk lyster som verkar kika ned på dem uppifrån kolossen. Precis när sikten försämras försvinner skepnaden men ett löv singlar ned och landar vid karaktärernas fötter.

Man forcerar skeckernas led och lyckas ta sig ända fram till ett underhållsdike beläget rakt under bronskolossen. Trots att skeckerna försöker hindra dem från att störa vad som uppenbart verkar vara en förhandling som sker nedanför så hoppar Samirion över räcket. Han landar illa och riskerar att drunkna i den tjocka dimman som fyller lungorna med saltvatten, men räddar sig genom att förvandla sig till en fiskvarelse med gälar. Då man tidigare räddat skeckernas äldste, Tok-Nok (se ovan), välkomnas man dock som vänner och får ta del av det som sägs. Alltså att Aldrun och hennes folk förbinder sig att vakta konfluxens "virvel" och att man får Kronolaben liksom omgivande land som betalning. Karaktärerna mottar en gåva i form av en jättelik snäcka som man ska kunna tillkalla hjälp med till havs. Havsfolket försvinner mot havet och tar den mystiska dimman med sig. Efter ceremonierna tar en fest vid handen och på morgonen klättrar Samirion upp på själva Kronolaben för att ta sig en närmare titt, något som skapar uppstådelse såväl bland skecker som stadens nyfikna invånare. Han finner inga spår efter vare sig bronskvinnan eller några löv liknande den man hittade.

Under natten har Bodonius sammankallat resterande medlemmar av Tricilvecellen på Allguda holme (vilket också är en parallell till tidigare kampanj, fast den gången var det Shagul som låg bakom) och förmår dem att svära trohet till honom personligen. Hans order består i att sektsyskonen ska ta sig in i den tidigare ledarens hemliga gömställe, och därefter iscensätta en rad spektakulära mord i huvudstaden som en maktdemonstration inför de makter som söker att infiltrera sekten.

Inför avfärden

De närmaste dagarna ägnas bland annat åt att söka information och förbereda avfärden. Med hjälp av en smått senil Sulidon Rumperlak lyckas man lista ut att lövet som "kvinnan i trädet" lämnat efter sig kommer från mispelbusken i Tocmeskogen. Man springer även på Brior Brådfot som hålls under strikt uppsyn av Digeta Longa men som alltså sluppit undan allvarligare konsekvenser med hänsyn till sin inblandning i fallet med Cruris uppvaknande. Även om man, denna gång, inte lyckas få tillgång till all forskning som bedrivits om Kronolaben så har man flera ledtrådar kring geografiska platser på västra Palamux som skulle kunna passa in på beskrivningen "krönt klippa".

Praanz får slutligen tillfälle att förhöra Marjura-resenärerna om sina upplevelser liksom han använder sitt inflytande för att hjälpa karaktärerna med praktiska saker. Så som att få loss kapten Haramils skepp, vilken den rike Avani erbjuder sig att rusta upp inför efarierns avfärd hem mot sydligare breddgrader. Det framkommer också att astrolgen Enû Amissadu befinner sig i Fam Kvalvi som "expert" under Digeta Longas regim...

Bodonius deltar i en storslagen ceremoni vid Investalernas tempel där prästinnan Rynanda tar på sig rollen som uttolkare av Vox Ranzina.

Slutligen avseglar man i en katremass som rekvirerats från flottan för säkerhetspolisens räkning, varför Tocandra da Privari följer med för att hålla ett öga på karaktärerna för överstens räkning. Planen är att resa till Skuger via Siola där Bodonius ska försöka sammanstråla med en annan av viskarrösterna, och därefter vidare till Gatves klippa och Vulferveden på Trinsmyra. Nu börjar det hända saker på riktigt!
 
Baldyr
Posts: 802
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Sat 14 May 2016, 19:48

Vi har ägnat den senaste månaden åt att spela igenom karaktärernas besök i Ilibaurien. Istället för det befintliga äventyret hade jag delvis andra planer i beredskap för spelarna.

Bodonius av Ranz, ranzinerordens nye ledare och sittande Peatro Petralba, avviker under resan i Siola och drar ut på egna äventyr trots sitt löfte att stå bergest utvalda, det vill säga de övriga karaktärerna, bi. Vi återkommer till Bodonius-spelarens äventyr när dessa har fått sin upplösning.

Pelarstaden

Avani Veda och Samirion anländer däremot till Skuger, där man beskådar DiFolternas installation av det Blå barnet som orakel i Pelarstaden. Bakgrunden är att apotekargillet fått nys om den Röda grottans tillägg (se tidigare post) om det Blå ögat via häxan Fundibéra (se intermezzot vid Tövarda) och därmed valt att uppfylla bergets profetiska ord, genom att utnämna Manghaldes homunculus till den Oskyldige. Det tidigare barnoraklet förgiftades lämpligen av RhabdoRana vilket tolkas som gudarnas vilja. DiFolterna förtår vinken och utnyttjar tillfället att tillägna sig profetians kraft. Manghalde övertygas genom att kraftfulla försvar sätts på plats till piratklonens beskydd. Här passar händelserna med dragen i skuggspelet (se också ovan) också in bra; Kondottiären Cymba har förlorat sitt kontrakt för riket och reser till Ilibaurien för att vakta Pelarstaden och Porcellan för DiFolternas räkning. Kejsarinnan Henegya installerar sitt flygande hov i träskmarkerna utanför Skuger och ingår en allians med DiFolterna. En del i denna är att efriten Basenanji binds vid Porcellan.

Karaktärerna betraktar först en folklig föreställning vid arkiteatern, dock utan att fullt ut förstå skådespelets fulla innebörd. Under natten bevittnar man dock i smyg hur DiFolterna använder samma teater för att ympa ett medvetslöst blått barn med någon form av essenser. Publiken består av dignitärer däribland kejsarinnan och hennes rådgivare såsom Ludenbrand och Harkaton. Kaos utbryter dock när eldarna släcks och en fladdermusliknande skugga sänker sig över scenen. En ny spelarkaraktär introduceras; villvävaren Pulcygnus, som dock här är utan sin skugga i form av teaterdirektören Vetorion. Horndemonen jagas dock på flykt utan att uträtta sitt uppdrag. Istället nödgas Goscana da Skugre åkalla Basenanji som lyfter både homunculi och karaktären Samirion, som vägrar släppa taget om den förre, upp till Porcellans porslinshus.

När man ändå stoppat näsan i blöt får man lov att följa Alkurians ledare upp till Porcellan, där byggnadsarbete pågått under dagen men där mystiker under ledning av den förvridne Manghalde aktiverar magiska skyddsbarriärer för att dölja Porcellan för Shagul och andra inkräktande medvetanden. Spelarna och deras karaktärer misstänker visserligen Manghalde för shagulit men jag som berättaren håller hårt på hemligheterna. Istället blir man serverad Goscanas version om skeendena. Eftersom man är invigda i sådant som utomstående inte bör ha någon insyn i blir man vänligen men bestämt inbjudna till fältlägret Parenkymon följande dag.

Innan man avreser får man dock bevittna den officiella installationen av det Blå barnet som nytt orakel inom den Oskyldiges kult. Prästerna på Pelargyon iscensätter ett publikt spektakel som har paralleller till det skådespel med vilken man förberett befolkningen inför det Blå barnets ankomst. Pulcygnus är anlitad till att tillfälligt formvandla horndemonen Abgurbog till en bevingat blå sepharit (ängel) som stiger ned från molnen och landstiger i det ombyggda porslinsägget som numera är fäst med en grov kedja vid Porcellans klippa.

Avanis spelare missade dock det aktuella spelmötet varför karaktären istället upptäcktes av Cymbas män och kändes igen som spionen "Molbrock". Samirion och Pulcygnus reste därför själva till Parenkymon i sällskap med Goscagna da Skugre. Avani å sin sida förflyttades till kejsarinnans förlista paviljonger, vilka börjat sätta sig till rätta i sumpmarken. Förutom ett förhör med Ludenbrand där Avani förrådde Goscanas konspiration med rebellerna på Marjura kontaktades Avani också av shaguliten Harkaton som alltså kände igen såväl denna som horndemonen på teatern. Shaguliten vill helt enkelt veta om det finns och i så fall komma i kontakt med eventuella överlevande shaguliter. Därefter kunde även Avani ansluta sig till de övriga karaktärerna i Parenkymon.

Parenkymon

Äventyret i Parenkymon bestod i flera möten med såväl Goscana som Manghalde, där mer information framkom fortlöpande, men också i flitigt snokande i DiFolternas ljusskygga verksamheter. Bland annat avbröt man ett par DiFolter i deras värv att utvinna "essenser" ur ett par vargmän, vilket kommer att få konsekvenser senare i spelet. I slutändan hade spelarna mer eller mindre detaljerna klara för sig, tack vare enträget sanningssökande från karaktärernas och aldrig sinande intresse från spelarnas sida. Spelarna verkar ha uppfattningen att Fundibéra förmått DiFolterna att verka i sina egna syften. Hon är rent av misstänkt för att ha förmått RhabdoRana att röja undan det tidigare oraklet. Man har också planterat att frö av tvivel i såväl Goscana som Manghalde, vilket bara förstärker häxans roll i kampanjen.

Pulcygnus, vars skuggmakt är Goscana, får som skuggbefallning att lista ut vad som hände med Astrumal DiFolt som också verkar ha verkat under namnet Asadrumal av Folda. Den tidlösa symbolen Ouroborous omnämns också som koppling mellan namnen. Trollkarlen Kamalkus tros sitta på viktig information som villvävaren alltså behöver luska ur densamme. Eftersom Avani Veda sedan tidigare är bekant med trollkarlen ser Pulcygnus till att vara på god fot med denna. Avani berättar om barnvisan Slaktare små som denna tidigare hört talas om via Kamalkus. (I denna omnämns som bekant Asadrumals öde.)

Goscana fick dock slutligen nog och förpassade de snokande karaktärerna ut från träsklägret. Innan sin avfärd lyckas man dock skapa tillräckligt stort förtroende hos Manghalde för att bygga en allians även med patriarken. Man lovar att hjälpa denne hitta en "tjänare" (Rochart) till shaguliternas ambassadör Harkaton som möjligen skulle kunna avhjälpa patriarkens svåra situation (han har varit så svag att karaktärerna nödgats rädda honom under sitt besök) och samtidigt förlänga det lidande som han ser som ett rättmätigt straff. Eftersom man ämnar avsegla mot Gatves klippa lovar Manghalde att förmedla närmare instruktioner via Kamalkus efter att han hunnit träffa Harkaton.

Slutligen lämnar man Skuger och Ilibaurien och reser till Gatves klippa, där ett oväder förefaller vara lokaliserat över tvillingmagikernas citadell. Nya förväxlingar väntar karaktärerna!
 
Byrax
Posts: 236
Joined: Fri 08 Jan 2016, 10:42

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Mon 16 May 2016, 16:39

Underhållande och detaljrikt! Har själv kommit så långt i Svavelvinter nu att jag mentalt börjat förbereda mig på fortsättningen och då blir detta bra material att inspireras av.
 
Baldyr
Posts: 802
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Vox Ranzina - krönika (Oraklets fyra ögon)

Tue 17 May 2016, 18:28

Knappast detaljrikt med hänsyn till alla scener och all dialog i spelet, ty detta skulle skulle fylla volymer. Men jag försöker redogöra för hur jag lägger upp kampanjen och de olika deläventyren. Liksom hur spelet utvecklar sig utifrån spelarnas initiativ - och frånvaro, vilket i hög grad styr handlingen från möte till nästa.
GZIP: Off