Spelet har fortsatt parallellt inne i graven respektive Järntornet, varpå tidslinjerna jämkats ihop igen, för att återigen separeras...
Shaguls grav
Kimaras tillvaro inne i Shaguls grav visar sig bli tämligen händelselös men hon kan hur som helst bevittna hur mannen hon bestämt sig för att följa, nämligen Mogerland, sakta men säkert vittrar bort inför hennes ögon när klonen synkroniseras med Shaguls övriga identer. Han visar till slut inte heller någon empati för Elmesum. Kimara ångrar dock inte sitt beslut utan tar avsked av Mogerland med en kyss, trots att klonen kallt konstaterar att Mogerland inte längre finns och aldrig kommer att finnas igen. (Detta blir givetvis någonting som den fortsatta kampanjen kommer att avgöra.)
En tredje klon anländer med en medvetslös Melobin och ifrågasätter den ursprungliga klonens beslut att befria Kimara från berättarnas grepp. För att bevisa sin nytta ombeds hon spela med i ett skådespel man iscensätter för Melobins räkning. Kimara går alltså med på att, om än motvilligt, spela rollen som Inashtar på det att den avhoppade RhabdoRana-mördaren villigt skall medverka i Shaguls fortsatta planer i Trakorien.
Järntornet
Shaguliterna lyckats organisera sig inne i sitt skälvande högkvarter medan deras gäster Samirion och Avani lyckas röra sig mer eller mindre fritt. Shaguls grav har visst öppnats och Samirion väljer att besöka denna innan shaguliterna hinner samla sig inför mötet med sin mästare. Väl där inne är han nära att ställa till med en scen innan Shagulklonen helt sonika tystar honom varpå Kimara skyndar sig att hjälpa sin vän och lämnar Shaguls sida.
Avani däremot samlar ihop sina egna ägodelar och lyckas också bärga ett lass värdefulla ockulta skrifter från templet innan det är för sent.
Döds ände
Shaguliterna anländer till graven enligt romanens förebild och spelmötet utvecklas, helt oplanerat, till högläsning av lämpliga bitar direkt ur romanen. När shaguliterna ligger döda på golvet kommer klonen som tidigare identifierade sig som Mogerland fram. Samirion vill fortfarande inte lämna graven utan att bråka men avbryts av Malek Mangus som anländer som flykting från Arhem. Klonen gör processen kort med columnan medan mogulen Barbica, som ju gjort avbön på sina synder i Shaguls namn, för ett par ögonblick väcks till ett onaturligt ickeliv för att förmedla ett budskap till Samirion:
Befria tuppen från hans bojor. Han vet vad som ska göras. Det är inte försent att rädda henne. Skynda dig innan det är försent.
Först när graven hotar att kollapsa när kratern drabbas av ett utbrott överger Samirion graven för att förfäkta en annan dag. Järntornet sänks i lavan och karaktärerna, inklusive Kimara, får hjälp att ta sig ur kratern av Tocandra da Privari och en annan av mäster Kyrias elever från Arhem.
Det visar sig att Perrima, liksom Grisselhår och isjättarna, rasade ned med det löskopplade isflaket. Man lyckas aldrig återfinna isdruiden även om Samirion, Grisselhår och jättarna söker i ett par dagar. Däremot får Samirion ett tecken av isen och inser att han numera är den ende Kmordadruiden. Det är oklart vad detta exakt innebär, vad som hänt med Perrima, som han är tämligen säker på inte finns bland ismassorna, liksom huruvida prästinnan faktiskt uppfyllde profetian om den siste isdruiden, eller om hon i själva verket försökte och misslyckades... Samirion är hur som helst bärare av svärdet Blåbite, som han utan åthävor lyckades dra ut ur ett isblock där Grisselhår med sin djuriska råstyrka gick bet.
Samirion ställer också Kimara mot väggen varpå den sanningsenliga före detta Shamasher-systern plikttroget berättar allt hon känner till och varit med om. Det enda hon inte omnämner är scenen där Melobin gjordes till fröet som skall leda till Shaguls övertagande av RhabdoRana. Därmed gör hon sig mer eller mindre till paria inför de övriga karaktärerna, och det fortsätter att vara en öppen fråga huruvida spelaren kommer att kunna fortsätta spela karaktären eller inte.
Svavelvinter, epilog
Överlevarna reser till Arhem via Biletand medan Kimara går sin egen väg, för att senare segla till Trakorien tillsammans med två av Shaguls kloner och Melobin. Arhem står i ruiner varpå de övriga följer i flyktingarnas spår längs kusten hela vägen till Clusta Noba. Den första tiden ter sig tämligen utsiktslös
men slutligen anländer ett par skepp i admiratan Vemsicas tjänst då kaparna anat möjlighet att bärga värdefullt svavel. Istället evakuerar man de trakorier som kan betala för överfarten.
Kargom
Vid ankomsten till Trakorien lämnar Kimara klonerna (Mogerland-klonen tar förresten plats vid Jordblodskällan, dit Kimara kan återvända i astral form vid behov för att konferera, liksom få lektioner inom sin nya förmåga Astralprojektion) för att resa till Krimbydh i Kargom för att lämna Elmesums örhängen till deras rätta arvinge. Vid ankomsten till en kargomitisk bosättning vid kusten lyckas hon, med vissa komplikationer, vinna passage. Hon ställs dock inför den lokala Luvena-prästinnan, en gammal trollpacka som vill förvalta arvegodset, varpå Kimara ber henne stiga åt sidan men råkar av misstag använda sig av det Höga språk hon numera är besmittad av, vilket får ett par olyckliga konsekvenser. Ett av dem är att prästinnan är svårt skadad efter att ha slungats in i väggen.
När invånarna inser vad deras gäst ställt till med försätts hon i rumsarrest, för att nästföljande morgon bli satt i en fångvagn. Det hon inte vet ännu är att häxan Fundibéra, som hon tidigare ingått en blodspakt med, uppmärksammande bruket av det förbjudna ordet och anlände för att ta prästinnans plats. Alltså verkar den lokala häxan ha undergått en tydlig föryngring och är vid god hälsa och vigör. Fundibéra tar Kimara till furstendömet Krimbydh uppe i bergen men avslöjar sin identitet först efter att den senare redan lyckats lista ut det. Häxan förvandlar sig till ett av sina sedvanliga former och avbryter furstinnan Didra Damagi i hennes dans inför sitt kargomitiska hov.
Fundibéra presenterar Kimara för furstinnan och ber henne överlämna det som rätteligen tillhör den senare. Didra är tveksam till att ta på sig örhängena trots att båda gästerna insisterar. Häxan blir slutligen tvungen att tvinga henne med magiska metoder, varpå Kimara inser sitt misstag när furstinnan svimmar och blod flyter ur hennes öron. Nu kräver Fundibéra att få veta vad Kimara egentligen har ställt till med under sin resa till Marjura, och när Kimara häver ur sig att hon vigt sitt öde åt en man hon älskar får häxan nog och går handgripligen till attack. Hon öppnar upp såret på Kimaras arm som suddades ut genom en enkel fingerrörelse av Shagul i samband med att hon fäste sin höga runa i skaparboken och trollkarlen passade på att "rätta till" det han tyckte var imperfektioner. Häxan lämnar båda trilskande kvinnor på golvet och försvinner sin väg.
Didra vaknar och är givetvis besatt av Elmesum som efterfrågar sin älskare Kamalkus. Man avlägsnar örhängena av vilka Didra kastar ut ett i natten genom en fönsterglugg, medan Kimara lägger beslag på den andra. Kimara stannar på släktborgen för att se efter furstinnan och lovar att ta henne till trollkarlen Kamalkus när man återhämtat sig.
Skuger
När de övriga karaktärerna återvänder till Trakorien går man skilda vägar för att rapportera till sina respektive uppdragsgivare. Avani Veda återvänder till Skuger i Ilibaurien och inser snabbt att hen inte kommer att kunna motstå opianders ränker speciellt länge. Därför avlägger Avani endast ett kort besök hos Gozcana da Skugre för att avrapportera och överlämna Gobrugdas svarsbrev, men avböjer däremot att vare sig stanna kvar i Ilibaurien eller gå i DiFolternas tjänst. Istället beger hos sig mot Gatves klippa för att avrapportera till Kamalkus, som ju bad Avani hålla ett öga på sina borttappade örhängen...
Albarunzia
Efter att ha sökt efter information om Marjuras isdruider reser Samirion mot Mereld via Albarunzia, där han möter upp Abzulvans ambassadör som tar hans underrättelser på största möjliga allvar. Brondon Vilhulla rekvirerar ett fartyg via sina värdar i Kishatet varpå Samirion avseglar mot Kintanarou i sällskap med den allvarlige Iarmon av Frand.
Kintanarou
Väl I Kintanarou väntar en välkomstfest till Marjuras vita änkas ära, varpå Samirion dyker upp till allas förvåning med svärdet Blåbite... Sambarsynd Coria välkomnar dock sin adept och som återberättar hela sin resa för den gamle animisten. Man kommer överens om att Samirion förmodligen bör resa vidare till Noroma för att förtälja sin historia för Abzulvans högsta ledning, liksom låta artefaktmakare försöka restaurera Blåbite.
Först vill Sambarsynd dock att man konsulterar dryaden Melealina, som alltså skall leva i Irminsulträdet som finns på samtliga landmassor samtidigt. För detta krävs dock Sambarsynds totemdjur Koklai, vilken animisten haft ett ansträngt förhållande till på sista tiden. Tuppen gömmer sig hur som helst uppe i Irminsulträdet och Samirion går med på att klättra upp för att hämta ner densamme. Totemdjuret är gammalt och sjukligt och det visar sig att han vill dö, men att animisten inte tillåtit detta. Melealina finns hur som helst inte i trädet och skälet är oklart. Koklai säger sig ha viktigt arbete att ta itu med på ett annat existensplan och ämnar inte att återfödas mera som kyckling inne i skapelsen. Samirion inser vad budskapet som förmedlades via Barbicas kvarlevor innebär...
Fortsättning följer, där Samirion behöver besluta sig för att avsluta Koklai eller inte, liksom huruvida han stannar i Kintanarou eller lämnar det oförsvarade klostret och seglar vidare till Noroma. Shagul har i alla hänseenden redan beordrat sina RhabdoRana-mördare att döda allt i Kintanarou...