Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Tue 18 Aug 2015, 21:52

Ankomsten till Arhem, del 2

Sjätte spelmötet inleds med att Avani får syn på sin gamle mästare Sulidon Rumperlak i samspråk med Malek Mangus, den förre utstyrd i läkarnas skråhatt, den senare utstyrd som Avanis uppdragsgivare inom DiFolternas gille. Avani presenterar sig men roas av att Sulidon inte känner igen hen. Hon söker därefter upp smeden Gwellmyn (här en försupen bergsman som stammar från Rung och som ofrivilligt blivit kvar på Marjura). Avani är väldigt nyfiken på draken som slagit sig ned i kvicksilvergruvan och bjuder smeden på ett stop eller tre på en lokal taverna, där hen också hittar natthärbärge. Gwellmyn antyder också någon slags samhörighet med Melobin, som anländer för att samtala med pälsjägaren Dubert. (Melobin är här före detta medlem av RhabdoRana och hålls för "helig man", som smeden uttrycker det, hemma i Rung.)

Kimara och Tallgo är däremot på väg upp mot toppen av Norra stadsberget, men får syn på hur vargmannen Grisselhår blir påhoppad av sina artfränder inom Snapphanarna. Kimara kan inte stillasittande se på (förbannelse) och tänker gå emellan, varpå Tallgo försöker sig på att jaga iväg vargmännen innan oraklet kommer till skada. Det slutar med en kraftmätning med ledaren Björnragg, men Tallgo lyckas stå på sig tack vare sin Bansikanträning, varpå vargmännen lämnar platsen. Man lyckas rädda Grisselhår till livet och Kimara fortsätter vaka över honom på Kyrias vapenskola.

Samirion lyckas hitta ranzinermunken Kinquarras namn i rullarna på hamnkontoret. (Denne anlände alltså tolv år tidigare för Abzulvans räkning men försvann spårlöst. Jag tänkte ursprungligen låta honom vara shaguliten Barbica, men överväger nu efter spelarens misstanke låta honom vara självaste Malek Mangus istället!)

Följande dag noterar Samirion att Melobin öppnat upp Kmordakapellet och iakttar honom i morgonbestyren. Novisen är som förbytt och låtsas inte om kalabaliken föregående morgon. Animisten försöker få Melobin att försäga sig angående sina förehavanden uppe på glaciären, men misslyckas dessvärre med att locka fram hundens tillit i novisen genom sin djurmagi - med smått pinsamma följder.

Avani tar med Samirion till sjukstugan för att leta efter Sulidon, som alltså har samröre med shagulit. Läkaren är dock inte på plats och man passar istället på att inspektera bristen på verksamhet på inrättningen.

Tallgo å sin sida får leda en expedition upp till ett närbeläget berg, där Kyrias vill att han ska lära eleverna hur man härdas sig mot elementen, enligt Bansikans mönster. Medan Kyrias demonstrerar att han är en tvättäkta tokstolle ser Tallgo till att ingen skadar sig på allvar. Kyrias förfryser sig däremot.

Efter att man fått syn på och iakttagit Malek i affärskvarteren passar Samirion på att språka med shaguliten. Efter utbytande av artighetsfraser och snabba svar på nyfikna frågor, skyndar shaguliten vidare. Avani och Samirion har dock fler frågor och spårar upp Malek till Villa Solstunden. Malek håller audiens för sina vetgiriga gäster, berättar om sin ungdoms sökande efter Marjuras Irminsulträd (jag passar på att introducera koncept som dessa på tidigt stadium) och svarar på alla frågor de kan komma på. Han beter sig väldigt behärskat och spelar sin roll som ambassadör för sekten ut i minsta handgest. (Jag täckte ansiktet med en bild av en spagyrikermask när Malek talade och gestikulerade med andra handen samtidigt som jag gjorde teatraliska huvudrörelser med "masken".) Endast när han kom in på sektens mål att finna hemligheten bakom evigt liv, liksom sektens politiska mål att i egenskap av övermänniskor agera mänsklighetens styresmän, krackelerade fasaden en aning.

När Kimara försäkrat sig om Grisselhårs hälsotillstånd, och gjort sig en vän för livet på kuppen, beger sig hon i sällskap med Tallgo upp till Norra stadsbergets kvurerläger. Efter önsesidig inledande misstänksamhet träder medicinkvinnan Uxu ensam fram för att fördriva de "onda andarna". Kimara, som alltså togs för en ond ande med sina blint seende ögon, passerar dock riterna varpå Uxu drar med henne till en bastukåta. Därinne gör hon sig i ordning som shaman och strör ett giftigt narkotiskt ämne på elden. Kimara litar på sin kvinnliga intuition (nytt öde) och stannar kvar tills hon tuppar av. Resultatet är att hon mottar visionen eller budskapet som Jarmona fick i romanen vid ankomsten till Arhem, innan Tallgo lyckas rädda henne genom att handgripligen släpa ut oraklet.

Ytterligare nästa morgon har Kimara kvicknat till och sökt upp Melobin på kapellet. Hon frågar efter guide upp till Domonas källa, vilken Melobin alltså förklarar ligger inne i själva Kmordahelgedomen, varpå han hänvisar till den tandlöse Dubert som av en händelse råkar vara på plats för att offra till Kmorda. Kimara använder dock sina gåvor för att genomskåda novisens falska motiv, varpå hon ifrågasätter varför han ljuger. (Melobin är delaktig i en komplott att lura Kimara i en fälla i vildmarken.) Samtalet tar slut där och novisen drar sig återigen undan, men pälsjägaren visar sig villig att visa vägen mot en rundlig summa.

Spelmötet avslutas med en diskussion kring bordet huruvida man vill fortsätta spelet med en utflykt upp på glaciären, eller om man ska söka upp draken i kvicksilvergruvan. Det bestämdes att karaktärerna beger sig till gruvan - inte för att hämta kvicksilver, utan för att träffa draken... Avani har en vag idé om att få igång kvicksilverutvinningen genom att förmå draken att flytta ut ur gruvan, medan Samirion hejar på av ren och skär nyfikenhet. Vad de övriga karaktärerna kan tänkas ha för motiv får vi reda ut nästa gång, men det verkar inte bättre än att vi får bekanta oss med Blatifagus, Trodax och Arn nästa vecka!
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Wed 26 Aug 2015, 21:34

Kvicksilvergruvan, del 1

Sjunde spelmötet visade sig bli förberedelser inför expeditionen till kvicksilvergruvan. Man fick fram information ("gå med hetta, gå i mörker") från Gwellmyn liksom hjälp att ordna med transport. Avani förberedde en salva för att behandla skador efter drakeld och tog hjälp av sin före detta mästare Sulidon Rumperlak med verkstoffet. Laborestern avslöjade sin koppling till apotekaren och delade även med sig av sitt trytande opianderförråd under ett känslosamt besök i svavelträsket. Samirion sökte upp Melobin, berättade om gruppens planer att bege sig upp på glaciären och förföljde sedan novisen när denne begav sig till Villa Solstunden för att avrapportera till Malek. Slutligen värvade man munken Mogerland till besöket hos draken Blatifagus.

Nästa spelmöte inleds med att man seglar mot kvicksilvergruvan i sällskap med Guster Svartskäkta...
Last edited by Baldyr on Tue 15 Sep 2015, 17:54, edited 1 time in total.
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Tue 01 Sep 2015, 21:05

Kvicksilvergruvan, del 2

Spelarkaraktärerna avseglar mot kvicksilvergruvan med Guster Svartskäkta, som påpekar att det kan finnas värdefullt kvicksilver i gruvan som han skulle kunna smuggla ut från Marjura och dela förtjänsten med sällskapet. Han lämnar av karaktärerna, samt munken Mogerland, i närheten av gruvan varpå man lyckas ta sig upp till bergets baksida och följa gruvvägen upp mot gruvöppningen. När man rundar av berget från havssidan hör man drakens vrål, där han ligger i sin håla och plågas av fantomsmärtorna i sin avhuggna svans. Man låter sig inte avskräckas utan tar sig istället upp till bergsmännens kontorn framför gruvans ingång.

Nere i kryptan med lönngången går man till en början bet men Mogerland föreslår istället att han ska söka upp draken i astralskepnad innan karaktärerna ger sig in genom gruvans ingång. Man lovar att ta hand om hans fysiska kropp medan han astralvandrar, men Kimara bestämmer sig för att slå följe med munken. Paret lösgör sig alltså från sina kroppar och Kimara noterar dels att Mogerlands andeskepnad visserligen har alla kännetecknande drag men är samtidigt otäck på något vis, och dels att deras astralkroppar är förtöjda vid deras fysiska kroppar genom en tunn silvertråd. Man svävar in i gruvan och hittar där draken, som mycket riktigt kan se dem.

Blatifagus besvarar Mogerlands hälsning genom att påstå att det inte alls är hans namn och att han är blott en kopia, att hans runa är femfaldigt speglad. Kimara släpper taget om munkens astralform och försöker samtala med draken, men den senare går istället till angrepp mot Mogerlands andeskepnad, kapar silvertråden och slungar iväg honom genom etern. Kimara får själv försöka hitta tillbaka till sin kropp medan draken rusar ut ur gruvan med hotet om att äta upp dem.

Samirion har under tiden tagit sig fram till gruvöppningen för att spana och hör draken komma. I sista sekund lämnar han gruvan när draken störtar ned i dalen nedanför och stiger därefter i höjd. Han paralyseras av skräck (knäckt av elände) och blir sittande på gruvvägen halvvägs till gruvkontoret vid åsynen av draken. Monstret får syn på honom men fortsätter att stiga uppåt och spana efter inkräktarna. När Samirion slutligen börjar springa mot säkerheten störtar draken efter honom. Genom att begagna sig av harens snabbhet när den springer i skydd undan den störtande örnen (djurmagi) tar han sig i säkerhet i kontornets ruin innan drakens klor hinner nå honom.

Mogerland och Kimara sitter i livlös meditation i ruinen, vid ingången in i berget. Samirion sliter dem med sig ned för trappan innan ruinen än en gång översköljs av drakeld. Astralvandrarnas livlösa kroppar blir svedda av den extrema hettan men undkommer själva lågorna. Väl nere i källaren hjälps Samirion och Avani åt med att ta hand om värmeskadorna så att dessa kan lindras i tid. Det visar sig att Avani på egen hand löst gåtan med lönngången genom att elda under statyerna. Kimara vaknar till liv, skakad och svedd, varpå man hjälps åt med att släpa Mogerland in i bergets lönnöppning.

Man passerar ljusgrottan med endast milda ögonskador och lyckas undvika att bli utlåsta genom att spärra lönnpassagens låsmekanism. Man pustar och återhämtar sitt elände nere i gruvans mörker, ända tills man hör ljud inifrån berget...
Last edited by Baldyr on Wed 16 Sep 2015, 20:51, edited 4 times in total.
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Wed 09 Sep 2015, 21:10

Kvicksilvergruvan, del 3

Spelmötet börjar med att Samirion låter lysa upp gruvan med Tigwalvans ljus, vilket upptäcks av Tallgo (vars spelare uteblivit under ett par spelmöten och som nu gjorde comeback) som tagit sin in i drakkulan via huvudingången. Anledningen är att lönngången som han vaktat stängts och att han sett någon närma sig gruvan. Samirion och Avani klättrar upp till sin reskamrat samtidigt som Arn Dunkelbrink stövlar in.

Riddaren ber bryskt karaktärerna avlägsna sig medan han förbereder sig för drakens återkomst. När man inte vill lyssna på det örat försöker han hota samt handgripligen avhysa Tallgo som står vid trappan. Den senare är dock av lika segt virke och avväpnar först bansikanmästaren och när denne inte lugnar ned sig låter han riddaren följa sitt svärd ner i gruvschaktet. Arn försvinner under ytan för att inte synas till mera, även om man senare tycker sig höra oväsen nerifrån schaktet.

Spelarkaraktärerna undersöker drakhålan men vidundret återkommer innan man hinner lämna gruvans översta plan och upptäcker inkräktarna. Draken sträcker sig över gruvhålet mot dem och beter sig hotfullt varpå Tallgo hävdar sig ha räddat draken undan drakdräparen. För att rädda sig halar man fram draksvansen man plockat upp efter Arn varpå draken sträcker sig över gruvhålet för att lukta på gåvan. När Kimara (vars spelare inte närvarar på spelmötet) avbryter draken nerifrån gruvans mellanplan, brister kedjan till gruvkorgen som draken lagt en del av sin kroppstyngd på och draken tumlar ned en bit med svansspetsen mellan framgaddarna.

Spelarkaraktärerna försöker sätta sig i säkerhet inne i drakhålan och innan draken försöker lokalisera dem hämtar han sin monokel. Inkräktarna ligger pyrt till men föreslår i desperation att man ska försöka hjälpa draken med ögonskadan. Avani upptäcker att någonting sitter fast i ögats tårkanal och man kommer överens om att försöka avlägsna föremålet mot fri lejd. Med gemensamma krafter lirkar man slutligen ut spjutspetsen och en skrockande drake säger sig vilja benåda Tallgo som alltså var den som drog ut flisan ur ögat.

Spelarna lyckas slutligen rädda sina karaktärer undan att bli drakföda (spelmötets scener löstes fortlöpande genom konfliktslag, vilka spelarna som regel gick vinnande ur) genom att knäcka draken (med tvivel) genom logiska resonemang. Draken fick nog och verkade vilja störta in hela grottan, medan karaktärerna sprang ut i dagsljuset.

Botad såväl från sina krämpor som från den obehaglige Arn förbereder sig Blatifagus för att lämna gruvan och Marjura. Under tiden har dock Arn kravlat sig upp till gruvans andra nivå...
Last edited by Baldyr on Wed 16 Sep 2015, 20:56, edited 2 times in total.
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Tue 15 Sep 2015, 17:54

Under det tionde spelmötet fick vi slutligen pröva stridsreglerna på allvar.

Kvicksilvergruvan, del 4


Medan Kimara och Mogerland blivit kvar i kvicksilvergruvan försöker de övriga karaktärerna öppna bergsmännens hemliga bakgång, vars mekanism visar sig vara skadad sedan sist (laborestern Avani råkade smälta sönder kopparstatyn). Till slut lyckas man dock med gemensamma ansträngningar öppna lönngången och komma sina kamrater till undsättning.

Under tiden (och detta spelades inte utan jag återberättade endast för spelaren som missade förra spelmötet) har Arn tagit sig uppför gruvschaktet och mött Kimara. Man blev dock antastade av kvurerkrigare som genomgår svartbarhetsritualen i gruvan, till drakens förnöjelse. Arn lyckades freda sig men oväsendet drog till sig drakens intresse. Därefter fortlöpte mötet mellan riddare och drake ungefär enligt romanen med Kimara som vittne. Hennes liv kunde dock sparas genom att hon svor inför Shamash att inte berätta om Arns och Blatifagus köttpakt.

Spelet börjar istället med att Kimara, trots att hon enbart utfört ritualen en gång tidigare (se ovan), beger sig tillbaka till andeplanet för att försöka hitta Mogerlands ande innan det är för sent. Kroppen är redan livlös och uppvisar heller inga livstecken på astralplanet. Hon lyckas dock följa den tunna silvertråd som fortfarande är förankrad vid kroppen och svävar bort genom berg, tid och rum. Oraklets astrala resa slutar i vad som verkar vara en tornkammare där inte mindre än fem kopior av Mogerland återfinns, i andeskepnad förstås. Hon gör sig tillkänna och försöker tilltala den hon tror vara Mogerland. Shaguls kloner överväger huruvida kvinnans liv är värd att spara eller ej, men man beslutar sig ändå kollektivt för att sända tillbaka astralvandrarna så att Mogerland ska kunna slutföra sin långa resa i sin fysiska form.

Resten av sällskapet inträder åter gruvan lagom när Kimara och Mogerland har vaknat till liv igen. Mogerland är illa däran och försöker värja sig för Kimaras krav på sanning - han vet helt enkelt vad som är vad men hoppas och tror att sanningen snart ska uppenbaras. Och då ska Kimara vara vid hans sida.

Animisten Samirion och laborestern Avani känner sig dock inte färdiga med gruvan utan bestämmer sig för att, mot bättre vetande, undersöka gruvans mellannivå. Man följer en luftström mot dess källa i hopp om att hitta kvurernas ingång in i gruvan, men innan man når ända fram överraskas man av kvurer som smugit efter dem i skydd av underjordens mörker. Avani lyckas visserligen förmedla att hon är harmlös men de nervösa hannarna, vilka måhända tror att inkräktarna utgör en prövning av något slag, beter sig hotfullt mot Samirion.

Medan grottforskarna retirerar in i den mindre brytort dit luftdraget lett dem, hinner Tallgo och Kimara ikapp dem. (Mogerland stannade vid den dolda ingången.) Kimara drar sig till minnes sitt möte med Uxu och försöker imponera på halvmännen genom att passera som shaman. Detta missförstås dessvärre och en vettskrämd kvurer går till angrepp mot Kimara, varför Tallgo går emellan. Kvurern får övertaget och dunkar ned båda två! Kimara ligger livlös på gruvgolvet medan Tallgo drabbas av blodsinne och går till motangrepp.

Samirion förvandlar sig å sin sina till djurhamn men lyckas inte kontrollera sitt skogsblod med en del negativa följder. Som halvbjörn lyckas han dock meja ned och jaga resten av kvurerna på flykten. Övriga karaktärer hjälper till men åtar sig samtidigt allvarliga skador. Tallgo och Samirion jagar var sin kvurer ut i gruvans mörker, dock utan att fånga sina byten. Tallgo ramlar slutligen och slår i huvudet (men klarar dödsslaget) medan Samirion vandrar planlöst i gruvgångarna medan skogsblodet sakta ebbar ut.

Avani och Samirion lyckas sedan med gemensamma krafter läka de mest akuta skadorna varpå man återförenas med Mogerland som är ivrig att komma iväg. Samirion har dock fått Arns pilbåge på hjärnan (riddaren lade ifrån sig sin utrustning under förra spelmötet) och då inga fler ljud hörs uppifrån drakhålan beger han sig uppåt i schaktet, medan Avani håller uppsikt nedifrån. Väl uppe i drakkulan ser man att Trodax Draconikus och Brior Brådfot närmar sig. Han blir upptäckt och även Avani kommer fram i skenet av trollkarlens lanterna. Trodax anklagar skärrad karaktärerna för att ha skrämt iväg draken, men man lyckas påpeka det orimliga i anklagelsen med Briors hjälp. Den senare visar sig vara på plats för att pröva bergsmännens stämgaffel för att hitta håligheter med kvicksilver i berget. Akademikern får också tillfälle att testa sitt verktyg men trollkarlen tröttnar och vänder kosan hemåt, varpå allesammans lämnar gruvan, Briors protester till trots.

Det visar sig att draken lämnat gruvan och eldat upp fäboden i flykten, varför soldaterna tänt fyrbåken ovanför gruvan Arhem till varning. Trodax hotar att överlämna fridstörarna åt vaktkaptenen medan karaktärerna har egna planer. Samtidigt har en patrull från gruvans garnison avancerat fram till kontornet, dit de andra karaktärerna hunnit återvända bakvägen. Fortsättning följer.
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Thu 24 Sep 2015, 18:46

Kmordahelgedomen, del 1

Spelarkaraktärerna tas om hand av garnisonen vid kvicksilvergruvan och samlas slutligen i den provisoriska arresten som utgörs av garnisonens förråd, där man låter sig väl smaka. Innan man låses in för natten hinner man dock bekanta sig både med trakoriska soldater som besöka Trodax stuga. Under natten uppstår kalabalik när ett brinnande fartyg flyter förbi gruvan, och på morgonen bestämmer garnisonens kapten att inkräktarna ska eskorteras till Arhem. Såväl befälhavaren som Trodax är betänkligt oroliga över vad som kan ha hänt i Arhem då draken fortfarande inte siktats. Genom att begagna sig av såväl övertalning som magi lyckas karaktärerna dock slingra sig ur snaran och övertyga kaptenen om att man är fullt kapabla att ta sig till Arhem för egen maskin, vilket man också gör då Guster Svartskäkta redan väntar på dem en bit bort från gruvan. Brior Brådfot slår även han följe med sällskapet då han gärna vill begagna sig av dolken Demens som alltså oraklet Kimara har i sin vård. (Trodax anmärkte rent av att han borde kunna rekvirera artefakten för en expedition om han tar upp saken med prokuratorn.)

Tillbaka i Arhem får man höra att draken gått till angrepp mot konvojen och satt eld på en av karackerna. Karaktärerna ägnar sig åt att återhämta elände liksom Kimara söker upp Grisselhår som stryker utanför staden. Vargmannen värvas till expeditionen upp på glaciären, och man stöter också på pälsjägaren Dubert som åtagit sig att utrusta expeditionen för Kimaras räkning. Denne är dock i sällskap med Shulaban vilket väcker misstänksamhet. Istället för att sova håller sig Kimara uppe i väntan på en uppenbarelse från Shamash. (Frågan spelaren ställer genom förmågan Spåkonst är vad som väntar vid Kmordahelgedomen och svaret från mig som berättare blir "Blod-röd död".)

En utmattad Kimara anländer hur som haver, i sällskap med Avani och Samirion, till mötesplatsen vid utkanten av staden och finner där förutom Dubert och en lastad bergsvagn dragen av en klippkrälare även Melobin! Spelarna är vid det här laget djupt misstänksamma gentemot novisen men denne säger sig helt plötsligt vara beredd att visa vägen. Han avtäcker två halva får, två kaggar öl och en låda smör som "offer till Kmorda". Då expeditionens sjätte medlem (Tallgo medverkar inte i detta äventyr, liksom Mogerland slickar sina sår på värdshuset) inte har kommit ännu passar karaktärerna på att ekipera sig i lämpliga vinterkläder på Moggers handelshus för DiFolternas räkning (genom Avanis försorg). När man återkommer till vagnen har Grisselhår visserligen anlänt med antastar nu de skräckslagna vägvisarna med högljudda skall och vildsinta utfall med klor och tänder.

Kimara lyckas ta vargmannen avsides, varpå densamme inte säger sig gilla hur vägvisarna luktar, att han inte litar på dem. Dubert och Melobin är heller inte beredda att resa någonstans med vargmannen. Karaktärernas försök till medling misslyckas varpå de mänskliga vägvisarna lämnar sällskapet med sin vargman till vildmarksguide. Man lämnar dock även den färdiglastade vagnen, varför man helt sonika ger sig av från staden. Då Kimara inte har vilat ut på ett par dygn (ty tröttheten förstärker hennes sannsyn) gör man plats på vagnen genom att skänka de halva fåren till förbipasserande. Vad smöret är till för kvarstår dock ett mysterium...

Resans första etapp tar karaktärerna till glaciärens fot, där Grisselhår vill att man slår läger. Nästa gång påbörjas uppstigningen på glaciären, men vagnen är vare sig utrustad för mer än ett par resenärer och saknar dessutom medar som kan kopplas till vagnen. Frågan är vilken sorts bakhåll eller olycka Melobin och pälsjägaren egentligen hade planerat för karaktärerna...
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Thu 01 Oct 2015, 21:34

Kmordahelgedomen, del 2

Första natten på resan tillbringas i glaciärens skugga nedom en långsträckt issluttning, och under natten passerar Styrwåld (Råbald) Niding som stämt möte med Shulaban Ormtunga och som siktat karaktärernas lägereld. Ingen gör sig dock tillkänna och på morgonen inleds klättringen upp till själva glaciären. Då vagnen inte är avsedd för snö och is får man lov att lämna kvar denna.

Resan över glaciären går tämligen smärtfritt (vi avgjorde detta genom ett konfliktslag där jag slog för Kmorda) och den tredje dagen överraskas man av ett snöoväder i Biletands skugga. Nedom berget luktar Grisselhår sig fram till resterna av ett uppätet människolik, samtidigt som han känner vittringen av Ishyenor i vinden. Uppe vid själva helgedomen blir man upptäckta av Perrima som också precis anlänt för att undersöka vad som hänt hennes druidfränder. Hon tar karaktärerna för mördare och flyr nedför berget, men hinns upp av Grisselhår innan någon hinner stoppa vargmannen. Medan övriga tumlat efter den flyende isdruiden har Avani börjat undersöka templet och utsiktstornet. När de övriga ansluter tar man sig in i templet i samlad tropp. Man skymtar också en horndemon som försvinner ur sikte mot bergets topp.

De enda motståndare man finner i templet är letarger (själslösa voodoo-zombier, typ) av kvurer vars skapare beordrat dem att äta av de mördade kropparna i templets sovsal. Grisselhår får äran att utföra grovarbetet med att nedgöra dessa men när Perrima inser att det är resterna av hennes ordensbröder och -systrar måste hon lämna templet för att kasta upp.

Karaktärerna fortsätter att tränga in i templet och finner förutom fler lik även Domonas källa, där Perrimas syster Girinda flyter enligt romanens förebild. Avani drar upp kvinnan ur källan medan Kimara tar hennes plats i den heliga bassängen. Då hon tror sig ha kommit till målet för sin pilgrimsfärd låter hon sig omslutas av det kalla vattnet och invänta en vision från sin gud Shamash. Istället kontaktas hon av Girindas ande som lämnar ett meddelande till Perrima, men däremot omnämner spöket inte vem som mördade henne eller varför (eftersom spelaren ifråga inte frågade).

Perrima får se sin syster och bryter ihop, och när Kimara lämnar meddelandet blir hon mest förvirrad. Systern uppmanar henne alltså att uppfylla profetian om den siste isdruiden, liksom föra den heliges huvud i säkerhet. I dagsläget vet ingen vad allt detta innebär, men det kommer antagligen att klarna betydlig under nästa spelmöte...
 
User avatar
Henke
Posts: 1639
Joined: Sat 09 Apr 2011, 13:34
Location: Fria Ligan Fanboy

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Thu 01 Oct 2015, 23:30

Spännande :)
I skuggan av Trakorien - Bloggkrönika från Svavelvinter
Förbjuden Zon - Bloggkrönika från Version Noll
Spelledarens Pod - Av spelledare, för spelledare, om spelledare, samt ett och annat spelmöte
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Tue 06 Oct 2015, 20:23

Kmordahelgedomen, del 3

Äventyret fortsätter med genomgång av templet och uppräkning av de döda. Perrima kan konstatera att alla utom Melobin har dödats, däribland föreståndaren av kapellet i Arhem (att även nycklarna till kapellet ligger i sovlådan är en ledtråd). När karaktärerna berättar lite om sina möten med Melobin visar det sig att hon och den vackre novisen är personligen bekanta, men Perrima vill inte gå närmare in på saken. Däremot beslutar hon sig för att hon behöver söka upp Melobin och prata med honom.

Man hittar luckan ner till kryptan genom att studera målningarna i Bildernas torn. Avani och Samirion gräver sig ner till kryptan och undersöker förberedelserummet och själva katakomben (enligt romanens modell). Medan Avani och Perrima balsamerar priorns kropp hittar Samirion nedgången till skattkammaren. Grisselhår bevittnar hur horndemonen sveper ner för att norpa åt sig ett av liken som samlats på tempelgården inför nedsänkning i glaciären. (Endast ordensmästarna begravs i kryptan i denna version.)

När begravningsriterna är utförda tar man sig, med smärre missöden, ner till drakfällan. Karaktärerna forcerar drakens käftar - och utlöser fällan, trots att Perrima fortsätter att påminna om det andra solkorset. Man räddas till livet av Samirions magi, dock till priset av att densamme antagit allt fler bestialiska drag på grund av missöden med djurmagi under äventyret. Vid andra försöket lyckas man slutligen finna reliken (som här är ett mumifierat huvud som vaknar till ett ickeliv först när Jordblodskällan aktiveras) och tempelskatten, bestående av en mängd block av ädelis.

Mer än så hann vi inte med trots att enbart två spelare kunde närvara. Nästa vecka lär man få tampas med horndemonen och ishyenor samt uppleva glaciärens gnistrande inre. Avani när också en plan att ta sig till Järntornet i norr för att personligen leverera Gozcana da Skugres brev till patriarken Gobrugda...
 
Baldyr
Topic Author
Posts: 812
Joined: Fri 13 Jul 2012, 13:07

Re: Sjätte gången gillt - krönika (Svavelvinter)

Tue 13 Oct 2015, 22:18

Det fjortonde spelmötet blev delat då en spelarkaraktär blivit kvar i Arhem medan övriga som bekant befinner sig på berget Biletand.

Kmordahelgedomen, del 4

Medan de andra karaktärerna sysselsatte sig med drakfällan mediterade oraklet Kimara vid Domonas källa. Istället för sin gud Shamash fann hon istället besten Kmeard när hon färdades genom etern astralform. Hon noterade också att Girindas livsande klamrade sig vid hjärtat inne i den döda kroppen. Perrima grips av lätt panik vid nyheten och det slutar med att Avani skär ut hjärtat, som läggs i ett kärl med heligt vatten som Perrima därefter fryser. Vad man ska göra med hjärtat är oklart.

En stor del av spelmötet ägnas också till stillsamma samtal med Perrima, om Kmorda, Marjura och isdruiderna, med betoning på sådant som berör berättelsens handling. Det är främst animisten Samirion som intresserar sig för det Perrima har att förtälja, medan laborestern Avani snarare fått den flygande styggelsen på hjärnan. Följande morgon klättrar hon i sällskap med Perrima upp till en klipphylla ovanför templet, där man förutom horndemonen hittar resterna av liket som monstret rövade bort dagen innan. Istället för att angripa inkräktarna till demonen dock till flykten varpå spelarkaraktärerna slutligen får sig en ordentlig titt på odjuret. (Någon strid blev det däremot inte, ty det skulle vara på tok för farligt för karaktärerna. Samirion fick däremot chansen att skjuta ned monstret med sina heliga pilar, men detta gick dessvärre om intet.)

När horndemonen försvunnit i fjärran hindras sällskapets försök att ta liken nedför berget av en flock ishyenor. Samirion försöker dominera ledardjuret med sin djurmagi men får istället flocken mot sig. Den livsfarliga situationen räddas dock av Grisselhår (här kontrollerad av en spelare) som överraskande störtar ner för ett klipputsprång och dödar ledardjuret innan det hinner angripa animisten.

Perrima öppnar slutligen en istunnel vid bergets fot och leder sällskapet ner i själva glaciären. Efter att ha passerat genom vidunderligt vackra passager är det dags att sända liken efter Kmordadruiderna på den sista färden som går utför ett schakt ner under själva glaciären. Medan man rör sig inne i isen känner sig Kimara iakttagen och skymtar en avlägsen skugga som följer sällskapet inne i själva isen.

Under färden tillbaka mot Arhem beskådar man norrskenet, vilket Kimara med sin gudomliga syn och med Perrimas hjälp kan läsa som en öppen bok. Alla i spelgruppen fick ställa en fråga för Perrimas räkning, vilka besvarades med hjälp av reglerna för förmågan Spådomskonst. (Det vill säga att jag fick lov att svara sanningsenligt men utan att egentligen avslöja någonting alls.)

Samtidigt i Arhem...

Medan äventyret vid Kmordahelgedomen utspelar sig känner sig sinevanermunken Tallgo manad att sätta punkt för Kyrias pennalism vid fäktskolan. En synnerligen grym behandling av en av kadetterna vid namn Kabristo, en ung lågadlig paratornier, föranleder konfrontationen lärarna emellan. Holmgången sker inför elevernas åsyn och slutar med att Kyrias ligger slagen på marken och får erkänna sig besegrad där han krälar i stoftet. Senare erbjuder Tallgo Arn Dunkelbrinks personliga kopia av Blodsboken som fredsgåva.

Den unge Kabristo har dock redan lämnat Kyrias skola och tänker vända hem med konvojen. När Tallgo senare söker upp denne på Junker Hildurs, där ädlingen dränker sina sorger i sällskap med trakoriska officerare, blir han varse om att Kimaras guide pälsjägaren Dubert sitter och dricker med Kmordanovisen Melobin. In kommer en väderbiten Shulaban som anklagar sina medkonspiratörer för att underlåtit att möta upp som avtalat. Melobin ser till att samtalat fortsätter utanför värdshuset men värdshusvärdens son Rurik hör delar av samtalet. Kabristo är inte kontaktbar utan Tallgo får försöka förklara sitt ärende till knektarna istället. Nästa dag följer det unga officersämnet sina landsmän på jakt i skogarna norr om Arhem och hörs inte av igen...

Följande dag besöker däremot officeren Nin Hallaska fäktskolan på officiellt ärende för Digeta Longas räkning. Hon genomför ett omfattande förhör av Tallgo, där det bland annat framgår att Melobin ska ha hittats död i hamnen, liksom vittnen ska ha sett en ryttare på drakens rygg när denna gick till attack mot svavelkonvojen.

Nästa spelmöte sammanstrålar karaktärerna åter i Arhem men det visar sig att Perrima inte kommer att kunna konfrontera Melobin...

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 5 guests